Blåbär väcker många tankar och associationer, man hittar hur många ingångar som helst. Eftersom jag tycker om blåbär och att plocka dom får jag ofta höra hur avskyvärt det varit för en del att som barn behöva plocka bären. Jag har sett blåbär på riktiga blåbärsmossar och vet att de kan bli både stora och många och där går det fort att fylla en korg.
När man nu bor i en tätort får man nöja sej med den vildmark som ändå blivit kvar och där finns ibland mycket blåbär, särskilt nu i början av juli när många är någon annanstans. Vid Norra berget i Smedby är ett skogsparti sparat, gammal skog med jättehöga granar och tallar, lite mörkt är det men en gassig dag får man mycket skugga och på marken frodas blåbärsriset. Vi tog oss dit idag för att kolla framkomligheten för mopeden och för att se om det fanns några bär.
Det är de blå vi är ute efter.
Höga granar och vi verkar vara de enda människorna men sen skymtar något mellan träden.
Flera vet att ta vara på det goda.
Vi pustar ut vid en parkbänk vid stigen och då ser vi – en bil. En polisbil som stannar och två pratsamma poliser, men de berättade inte varför de var där och vi frågade inte, det blev bara ett udda möte.
Det förtog naturupplevelsen en smula och vi funderade sedan vilken väg de kommit in i skogen på.
Vi kunde konstatera att det är gott om stora blåbär, de är söta och goda och nästa gång packar vi med något att plocka i.
I år finns det inte ett blåbär här i Valleskogarna. Annat var det sommaren 2012, då kunde man plocka litervis med härliga blåbär.
Vad kan nu de där poliserna i skogen att göra? Jag förstår att ni funderade på det.
Kram, Ingrid
By: Ingrid on 16 juli 2014
at 5:39 e m
Då tar nog buskarna igen sej och kommer igen till nästa år.
By: brittakarolina on 16 juli 2014
at 7:30 e m
Stora, söta blåbär? Det låter fantastiskt! 🙂 Jag ska bege mig ut i skogen för att plocka blåbär (och fina kantareller).
By: NORDMØRING on 16 juli 2014
at 6:12 e m
Härligt, ja gör det !
By: brittakarolina on 16 juli 2014
at 7:36 e m