Visst vore det roligt med ett stort öppet vatten nära där vi bor men nu är det inte så och därför får vi nöja oss med vatten i mindre mängder. Väsbyån är vacker när den är vårflodsfull och grönskan ännu inte hunnit glupa i sig vattnet, då speglar den omgivningen på ett förföriskt sätt, ledningstrådarna vid järnvägen och nätstaketen blir konstverk i vattnet och de färgade husen vid elverket lyser som målningar i vattenspegeln.
På sommaren är bilden en helt annan, vattenmängden har krympt till en stillastående grön soppa som inte speglar någonting och växtligheten har trängt igenom från botten och kanterna på ån så allt är ett virrvarr av vass och grön sörja.
En jämförelse av ån under vårvinter och sommar blir till sommarens nackdel, men om man aldrig sett ån på vårvintern kan man kanske ändå se några försonande bilder en augustidag.
Gul näckros
Fackelblomstren håller till i kanten mot vattnet och lyser upp länge med rosarött.
Vid åkröken alldeles under Mälarvägsbron är vattnet öppet och fyra änder på väg någonstans drog målmedvetet förbi.
Här är öppet vatten men jag följde inte efter och såg hur de klarade det gröna täcket av andmat efter kröken.
Hästkastanjerna som möjligen tänkts förljuva utsikten för Marabou och som decimerats till några få har slickat sina sår på stammarna och kämpar vidare.
Rosorna blommar och struntar i om det är mycket eller litet vatten i ån, om det rinner eller ej och om det är igenväxt eller inte.
Och detsamma gäller kaveldunet.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera