Bakom ett brunt plank reser sig en hög gammal ek tillsammans med några bruna hus, varav ett är runt med ett kupoltak och som har en förgylld flicka på toppen. Adressen är f.d Kråkvilan 24, Lögdebodavägen 10.
Man går in genom det bruna planket och ateljéhuset är nära. Vivi Horn beskriver hur det kom att hamna just här. Då Eldh slagit igenom i Paris och återvände hem i början av 1900-talet, prövade han att arbeta på olika ateljéadresser inne i stan men längtade till något närmare naturen. Han blev erbjuden att köpa en tomt vid Norrtull, den kostade 10 000 kr och det hade han inte, men då han lyckats samla ihop till summan och gick och skulle betala tomten, visste ingen om den och det visade sej att man sålt den till någon annan. Efter en tid blev han erbjuden att arrendera tomten Kråkvilan 24 i Bellevue. Hans vän Ragnar Östberg gjorde planerna till huset och det stod färdigt 1918-1920 och här bodde och arbetade sedan Eldh i 35 år.
Efter Eldhs död 1954 flyttade hans dotter Brita hit och öppnade ateljén för besökare men under renovering på 1990-talet och vid arbetet på Norra Länken på 2000-talet har det varit stängt här i omgångar och under långa tider.
Man släpps in varje hel timme och får då en förevisning av ateljéns innehåll och det runda rummet (i tornet) som var Eldhs salong. I muséet står allt orört sedan skulptörens tid kan jag läsa men är det möjligt? Där ser i varje fall ut att finnas allt, smått och stort blandat om vartannat, modeller i gips till de stora verken, porträttbyster av kända män, de unga oskuldsfulla flickkropparna, de muskulösa idrottarna men störst av gipserna är Engelbrekt, alla har sina uttryck och kommer väldigt nära.
Porträtt av Carl Eldh i norra ateljén.
Carl Eldh var en av de mest anlitade skulptörerna i början av1900-talet vid sidan om Christian Eriksson och Carl Milles, han nämns som den svenska arbetarrörelsens främste skulptör och hans mest kända verk är väl Strindbergsmonumentet i Tegnerlunden och Brantingsmonumentet på Norra Bantorget.
August Strindberg
Hjalmar Branting
Det runda rummet, salongen, där Eldh tog emot gäster. Fiolen på stolen har han själv byggt. Det som hänger från taket är gästutställarens installation.
En gästkonstnär har inbjudits, Katrine Helmersson och hon har inspirerats av skulpturernas ögon och dragit paralleller till makten hos det onda ögat som ännu är en verklighet att skydda sig för hos många folk, däribland i Mali där Helmerson varit. Hon har gjort en installation av ett stort antal lösa ögonglober av gips, lera och vax och givit irisarna oväntat innehåll.
Eldhs egen byst av sej själv. Övriga porträtt har skulpterade irisar, antingen som hål eller relief och det ger ansiktet liv men den egna bysten har inga irisar – varför?
I reklamen står att det finns café och kaffet kan drickas i trädgården, caféet i entrén består av två termosar, en med varmt vatten för te och en med kaffe på en hylla och något i kakväg såg jag nog också, sen fanns det trädgårdsstolar utanför entrén och bänkar under tak på själva huset.
På väg ut i trädgården vilar Gustav Fröding nära huset, en spindel tog sin väg tvärsöver hans mage.
Runt huset finns en trädgård, tomten sluttar mot norr och marken består antagligen som den övriga marken i parken av utfyllda bergskrevor, där de grå hällarna tittar upp här och där. I en skreva har man skapat en damm och låter en skulptur spegla sig i vattnet. Yviga buskar och planteringar gör trädgården till en labyrint, där man ställt ut mindre skulpturer och trots att det är trångt mellan hus och plank, finns det många vägar att välja.
Spjutkastare
Bakdörr mot öster
Ateljéfönster åt öster.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera