September, dags för tidlösa
Nu är det lugnt ute, ingen jakt på primörer längre, möjligen trattkantareller eller det vi hittade i stubbarna efter vissnade lindar efter en mild höst i Edsallén, ostronskivlingar. Skogen är ännu grön men ormbunkarna (örnbräken) börjat bli bruna, deras utmätta tid tar slut antingen det är en varm och utdragen höst eller kall och frostig.
Nära huset mognar prydnadsbuskarnas bär, mahoniabären är alla rädda för och varnar barnen för att smaka, de är lite sura och har lite sned smak, så det är ingen risk att någon börjar mumsa i sej, men de är släkt med berberis och inte farliga att äta och slår man upp mahoniabär på nätet, får man många förslag på sylt.
På våren blommar de här buskarna med överdådiga äppelblommor, buskarna blir som stora snömoln och man undrar hur stora äpplen de ger. Röda bär blir resultatet och bäräpplen hittar jag inte något om.
Sist en bild på Thunbergia, Svartöga, den växte utanför Carl Eldhs ateljé, den är vit i stället för gul, härstammar från tropiska Afrika och kan sås som ettårig men kan även övervintras inomhus och fortsätta ännu ett år.
Så vackra höstbilder!
Kram, Ingrid
By: Ingrid on 10 september 2014
at 8:06 f m
Tack !
By: brittakarolina on 11 september 2014
at 1:49 f m