Skrivet av: brittakarolina | 21 september 2014

En dimmig lördag

I morse vaknade vi i dimma. Den lättade inte förrän frampå middagen och det var vindstilla och alldeles tyst – nästan. I ett snår en bit bort hördes några nötskrikor med spruckna röster, de kommer fram ibland och flaxar snabbt förbi och när de äter bär hoppar de hit och dit och är aldrig stilla, försökte få en bild av en av dem då ett helt gäng prövade oxelbären men det blev bara en oskarp bild av en på marken.

Nötskrikan kr

 

Hammarshagahällarna kr

 

 

 

Dimman lättar ej kr

På eftermiddagen tog vi en runda ner om Vändburgs hamn och ut på Hammarshagahällarna, det händer att vi, som en del vi flinade åt i Skottland,  tar med oss tidningen i bilen och sätter oss vid en fin utsikt och läser och njuter av tillvaron även om vi inte sitter direkt på marken. Dimman hade inte lättat över vattnet och raukarna låg i dis och det var en overklig stämning över stranden, vattnet frasade mot stenen fast det var helt vindstilla.

Hammarshagahällar kr

 

 

Möte på hällarna kr

Vi var inte ensamma, husbilar var parkerade på landningsbanan som bildades söder om Vändburg då hamnen byggdes och det dök upp flera ute på det knögliga stenfältet.

Skvalpvikens innersta bukt kr

I Skvalpvikens bukt sov tångkrokodilerna, inga skrattmåsar idag, inte ett liv över vattnet

Marken täckt av oxellöv kr

Då vi lämnade hällarna och kom ner utmed Skvalpviken gassade solen och en väldoft mötte oss, var det timjan, enbuskarna eller tallarna, kanske alla tre men en lätt och snäll doft var det. Mitt i allt det gröna och sommarvarma var marken täckt av vissna bruna oxellöv.

Stenvasten kr

Stenvasten åt landsidan har fått vita och gula lavar, samma som på raukarna utmed havet.

Stenvast nära havet kr

Kaffe, kaffe, var får man kaffe när allt är igenbommat för säsongen? Hos Eva och Calle på Holmhällar. De hade många besökare och och vi fick vårt kaffe och en Öjakaka, en liten rund sak med grönt inuti, den är jättegod. Några bord längre bort fick jag se mannen med långa flätan! Såg honom första gången i torsdags och om jag haft mod hade jag bett att få ta en bild av honom, han hade ett skägg som var yvigt och brett och som nådde  ner till midjan och bak hade han en fläta som räckte förbi ändan. Hur länge hade han samlat och var det äkta? Och där satt han nu och drack kaffe med en kompis. Det var rätt tillfälle  för mej, men modet svek ännu en gång, antagligen är han känd för sina hårmängder och har nog blivit omskriven, det är bara vi som inte läst alla nummer av Gotlandstidningen.

Mannen med den långa flätan

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: