Skrivet av: brittakarolina | 18 september 2014

Burgsviks havsbastu mm.

Burgsvik har fått en ny bastu, vart den flytande bastun som invigdes för inte så länge sedan tog vägen har jag inte hört, men den nya ska väl inte orsaka sjösjuka den står stadigt. Jag tycker att den är fin, det snyggaste huset i hamnen.

Havsbastun i Burgsvik krOm man vänder sej om ser man att badviken saknar badande, hamnmagasinet är städat men stängt, där har det varit aktiviteter under sommaren, något alla längtat efter.

Badplatsen hamnmagasinet i Burgsvik kr

När jag drog upp gardinen i går såg jag en vit lysande prick under en liten tall på andra sidan av våran åker. Kryssade dit mellan kaninhålen och såg vad jag anat, en stolt fjällskivling som inte vecklat ut sej helt. I stället för att plocka den och fyra till fick den vänta tills den fällt ut paraplyet lite mer. De andra gick i stekpannan. Ett år var de så många att vi fick torka dem och smula till pulver att pigga upp såser med under vintern.

Fjällskivling kr

Just nu står öns oxlar, som var gudomligt sköna då löven sprack ut och när de blommade, fulla av oxelbär. Lövverket är slitet, många blad har torkat och fallit och bären ser måttligt lockande ut. De är inte sura, smakar just ingenting och då man kollar på nätet, har man drygat ut mjöl med oxelbär en gång i tiden. Min mamma berättade att hennes mor brukade rosta oxelbär som godis, det var i Småland vid slutet av 1800-talet. Jag tog fram en stekpanna och värmde upp några bär för att känna vad de smakade och de blev till att börja med blanka och såg inte så trötta ut som på trädet och sen smakade de faktiskt sött och godare är orostade men inte tillräckligt för att ha som bjudgodis.

Oxelbär kr

Oxelbär rostade

Vi har saknat vråkarna i år, de är inte särskilt eleganta, men de hör liksom till landskapet. De sitter ofta på marken och ser ut som stora katter, när man överraskar dem och sen flaxar de tungt iväg. Därför var det trevligt att se en häromdan, men den kanske bara var på genomresa, för den gick ner på helt nya ställen och satte sej sedan på en telefontråd, det var något nytt.

Ormvråk b kr

 

Ormvråk kr

 

 


Responses

  1. När jag var på Stenstugu häromdagen såg och hörde jag ormvråken som vanligt. Den har alltid funnits där och Krister brukade stå på balkongen och härma den och fick alltid svar från Lillahagen där den brukar häcka.
    Ha en skön helg!
    Kram, Ingrid

  2. Ormvråken har alltid funnits här också och på hösten har de varit tre, har trott att det var föräldrar med årets nya unge. Men i år såg vi dem inte på försommaren och inte förrän för ett par dagar sedan och då var den en helt ensam vråk.Örnarna har inte heller visat sig förrän idag och då var det en ensam kungsörn. Men vi ser ju inte allt och oron för att fåglarna ska bli färre är kanske överdriven. Hälsningar Britta.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: