Brittakarolina's Blog

Karin har murkelögon, hon kan se stenmurklor på långa avstånd genom att färgen skiljer ut sej från omgivningen. Jag kan också se dem men först när jag har dem kring fötterna och då är det formen som drar blicken till sej.

Det man längtade efter att hitta i vårskogen och var lycklig då man fann, är inte längre guld.

Stenmurklan är numera giftig i alla tillredningar, man kan förvälla den hur många gånger som helst, den blir ändå inte ofarlig. Gyrometrinet som ger sej på lever och njurar vill man inte ge spelrum och fortplantningen kan också störas. Kanske kan riktigt gamla människor som vi tillåtas njuta av en liten murkelsås.

I förgår när Karin firade Lasses födelsedag hade hon med sig en del av sin senaste murkelskörd, det mesta vi sett på en gång. Hennes barn har nåtts av murkelförbudet och hon måste lova att inte äta något hon lagat till av murklor. 

En tid har man kunnat läsa att om murklorna är väl torkade är de mindre farliga, men den myten avlivas numera, även efter förvällning av torkade svampar är de ännu giftiga.

Förr trädde man upp svamparna på snöre och hängde dem på tork ovanför spisen, nu får man inte vistas i rum där de torkas för man kan andas in det avdunstade gyrometrinet.

I Finland finns ännu inget murkelförbud, Danmark och Norge införde redan 1965 saluförbud för stenmurkla.

Vad ska jag nu göra med murkelguldet som trots alla varningar ger mej glädjefnatt.   De enstaka murkelstuvningar och såser som passerat min matsmältningskanal någon gång vart femte år får ställas i relation till de tyngre gifter jag preparerades med under 50-talet men också den tid av mitt liv jag kan förväntas förlänga genom att undvika murkelsås.

Nu torkar jag svamparna under köksfläkten och…..