Brittakarolina's Blog

En fågel i soffan? Det händer ibland sådant man inte kunnat förutse eller räkna ut. I förgår morse när jag gick mellan soffan och sekretären i rummet kom det ett drag av en vidrig stank som vi aldrig känt förut i lägenheten. Den var hemsk och det måste komma från något som ligger och ruttnar, ett djur eller vad? Ruttnande råtta? Fågel? Hur har den i så fall kommit in? Vi har en fönsterspringa öppen på natten för att kunna andas. Hur stor fågel kan ha lirkat sig in genom öppningen? Råttor klättrar inte till fjärde våningen på väggen, alltså kan det nog vara en fågel. Det har hänt att fåglar kommit in hos oss men de har aldrig blivit kvar och dött, senast hade en liten kungsfågel flugit fel men den kunde ta sig vidare efter att ha blivit utsläppt. Försökte känna precis varifrån doften kom och det var från soffan, kollade runt den och såg att tyget som täcker soffans botten undertill var sönder och hängde ner, där har våra gästande katter prövat klorna men inte blev det ett sånt stort hål. Hu, har något krupit in där och kanske fastnat? Med den doften måste det ruttnande hunnit bli en smet, jag tar inte i det, vem kan hjälpa mej? Ska jag ringa fastighetsskötaren eller föreningens man som grejar allt? Plötsligt är jag just så feg som jag faktiskt är. Jag börjar med att ringa Karin så jag får blåsa ur mej den första skräcken. Karin sa, Anticimex, men jag tror inte föreningen är ansluten, så det kan bli dyrt. Jag kommer över i eftermiddag, sa Karin. Efter en stund ringde Karin, en sån soffa kan man inte behålla, lukten kommer aldrig att gå ur, jag tror soffan går att skruva isär, sen kanske man kan skaffa en ny botten, leta fram en insexnyckel som passar. Av alla insexnycklar i huset fattades just den rätta. Järnaffären nästa, därifrån fick jag förstås med mej hem en hel knippa nycklar, men en var rätt. Väl hemma igen stod föreningens sekreterare utanför dörren och ville ha årsmötesprotokoll justerat och så klart berättade jag om vårt problem. Hon höll sig för näsan och tryckte sig utåt mot dörren i hallen och skulle återkomma senare, för Lasse var på rehab. Hon erbjöd sig inte att tömma soffan. Karin kom och vi bredde ut ett lakan så det ruttna vad det nu var skulle kunna samlas in, sen vände vi soffan. Karin lyste med mobilen genom det trasiga underredet. Såg inget. Ingen stoppning att gå vilse i bara stålfjädrar i övrigt tomt, inget lik ?? Lukten fanns kvar och nu på fler ställen i rummet. Karin kröp runt och nosade och framme under fönstret skrek hon till och pekade. Det var vattenkannan som jag doserat det nya ekologiska gödningsmedlet i, ytan glänste som metall och doften var värre än flytgödsel från en svingård, utedass, höstblommornas ruttnande stjälkar, ja det gick inte att känna efter två gånger, det luktade fasansfullt. 1/2 mått per liter, jag tog ändå lite mindre för att vänja växterna första gångerna de fick den bruna soppan, sen gick inte hela kannan åt, så jag ställde den under fönsterbrädan till nästa gång och på tre dagar hade något hunnit hända i kannan. När jag nu läser innehållsförteckningen ser jag att rester från sockerbetsproduktion ingår och det kan så klart börja jäsa när det blir utspätt. Men varför köpte jag ett sånt geggigt gödningsmedel? Såg inte förrän jag öppnade burken att det var som brun tjära, det stod utanpå att det var ekologiskt och det var inte det dyraste medlet på hyllan. Skönt ändå att det inte var en fågel i soffan.