Redan förra sommaren hade vi fåglar i skorstenen och den skulle få nät kring sig för att hindra fler ockupanter att inta den. Men det blev inte av och när snickaren började byta panel i våras, var platsen redan bebodd och kunde inte rensas. Jag kollade om jag kunde få syn på den som matade ungarna, men det gick inte, föräldrarna var hemliga. Rösterna från skorstenen blev kraxigare och skrovligare och till slut var ungarna flygfärdiga och jag ville se vilka de var men missade alla utom den sista när den satt där villrådig och ensam.
Sen den givit sig av blev det tyst och lagom till att allt var klart med stugan bad vi snickaren om hjälp med att få hål för röken från öppna spisen att gå ut rätt väg.
Flera säckar med bomaterial blev det och fåglarna hade byggt med pinnar på tvären och pressat ner mot väggarna så det var svårt att rubba dem. Ett moln av sot och aska inomhus gick inte att undvika trots försiktighet och i det molnet hamnade Lasse som hållit på och småhostat och snörvlat en tid.
Kommentera