Vi har haft besök av Erik som sommarjobbar på Holmhällar,
vi har upplevt hela försommarens grönska och sett nästan alla gröna fält förvandlas till utblåsbara hackade moln eller vita sockerkulor,
rosorna har börjat slå ut
har tappat namnet, den blommar just nu kring hela Östercentums parkering – och doftar
och den sköna Winchester cathedral (efter platsen där man hittat den)
Vår horisont är vid och när molnen hopar sig så syns de extra tydligt här på ön där den stora himlakupan välver sig över oss. Molnen rör sig fort och vädret växlar snabbt. vi har haft dramatiska svarta moln åt väster och en liten ljusblå flik har synts längst bort. Har försökt känna efter om det är vår verkliga horisont som visar sig framför oss. I så fall hoppas vi på den blå fläcken.
Lasse hosta blev hemsk efter sot-och dammolnet, rösten försvann och dagen efter hade han hög feber, han blev till slut helt okontaktbar och jag tryckte på larmknappen. Ett par rådiga ambulansförare med starka armar (kvinnor) hämtade honom till intensivvårdsavdelningen på Visby lasarett och man gjorde allt för att rädda honom.
Då såg det riktigt mörkt ut. Man har inte något patienthotell för besökande men en rar sköterska (manlig) körde in en extrasäng, så jag kunde stanna över natten hos Lasse. Efter några timmar började allt vända och man kunde börja hoppas igen. Den blå fliken började lysa mot oss som möjlig igen.
Lasses replik då han började återkomma, ”här vill de att man ska överleva”.
Kommentera