Skrivet av: brittakarolina | 10 juli 2015

Vantar av hundull till vintern

Karin och Topsy på sandkullen i Vallbo

Då vi hade hundar på 60-talet, Shetland Sheepdog, samlade vi deras utkammade bottenull, spann till garn och det stickade vi vantar av. De blev varma och täta och sög inte upp vatten och ett par av dem finns fortfarande kvar och dem tar Lasse på sig om vintern, för händerna som håller rullatorhandtagen blir annars iskalla.

Slitna vantar av hundull

Karin har också kalla händer och vill gärna värma sina och barnens och det är dags att göra något, när vi vet vad som hjälper. Vem har en hund som fäller bottenull ett par gånger om året som våra Shelties och som vill spara i en påse åt oss?

Hundullspåse

Av en en händelse fick Karin kontakt med en hundtrimmare och beskrev behovet. En stor påse med hår från ett antal olika hundraser blev resultatet och den påsen arbetar vi oss nu igenom. Alla hundhår är inte mjuka och formbara men fler än man tror kan, om man blandar in lite finull från får, bli trevliga garner, som inte sticks eller kliar.

Kardorna b

Kardorna c

Kardorna fick komma ut ur sin långa sömn och sen tittade jag på nätet vad som tillkommit eller försvunnit sedan 60-talet och såg att det fanns många valmöjligheter som inte existerade då. Mina bästa kardor är de gamla som jag ropat in på auktioner på Gotland och som fått nya kardläder.  De är superlätta, tunna och lätt böjda och de flyger när man arbetar med dem. De flesta nyskapade är tunga, skaften ofta felvinklade och tillverkade utan öra för den som ska använda dem länge.

Kardad finull

Sen for vi till spinneriet i Fardhem och köpte kardflor av finull. Lätt mjukt och blankt som ett sommarmoln. En liten mängd finull och en större mängd hundull i kardan blandas till vanliga kardrullar, finullen gör garnet mindre kompakt.

Kardning

Kardning b

Hundullsvantar

Tyst och lätt spinner man sedan garnet med slända om man inte vill dra med sig för mycket redskap, det går fortare än man tror.  Garnerna i alla de veckade eller böljande tygmängder som visas på reliefer eller väggmålningar från tiden före 1100 och även senare har spunnits med sländor av olika slag.

Garnet blir till

Vill man att det ska gå lite fortare tar man fram spinnrocken, den dubblar hastigheten men inte mer. Sen har den ljud för sig och det kan störa en del, ljuden har givit upphov till tolkningar av vad den säger.

Garn

Till nya vantar vill jag göra tretrådigt garn, dvs tre trådar ihoptvinnade till en. De hundhår jag prövat ur påsen från Karin var från schamponerade och klippta hundar, kammad ull är nog inte så vanligt från hundtrimmare, men om den klippta är tillräckligt mjuk så tror jag att den med stöd av lite finull ändå kan bli bra.

Provgarner och lappar

De gamla vantarna väger 80 g, de är lite onödigt stora, men jag räknar med den åtgången. Vi är nu många som köar för ett par, snart är vintern här och då ska de vara färdiga.


Responses

  1. Hej Britta!
    Börjar från och med nu att samla Bellas utkammade ”ulltussar” i en påse, så får du se om de kan användas. Är det något särskilt jag ska tänka på?
    Hittills har jag lagt ut dem i häcken till fåglarna för bobygge och de har ju inte varit särskilt rena alla gånger…..

  2. Trevligt Monica ! Den ull man kammat ut är den bästa och den är oftast den renaste också, sen tvättar man ju i alla fall garnet. Kanske kan man hoppa över bitarna kring svansen om det blivit för sammanhängande. Då jag läst om hundgarn ser jag att det handlar mycket om att ha hår från en känd kär hund, någon som står eller stått en nära. Anonyma hundhår verkar inte vara så lockande.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: