Mina starkaste minnen av lindblomsdoft är från somrar på 70-talet då vi kom från söder in till Hemse på väg hem efter ett par korta veckor på Gotland. Luften var varm och tät och fylld av den ljuvligaste doft, sommaren var inte slut och ingen ville åka hem. Varje år kommer nu en påminnelse om just lindarna vid triangeln mittemot Duses och det oberoende av om man är i Provence eller Edsallén i Upplands Väsby eller som idag på Centralvägen, där de relativt nyplanterade träden på soliga sidan av gatan börjat blomma och sprida sin doft även runt gathörnet.
Läste lite om lindar på nätet och någonstans stod att de kan bli 1000 år. Lindens trä är lätt att tälja, ikoner ska vara målade på skivor av lind och förutom allt vad blommorna ger, finns det bast att utvinna ur barken som man en gång i tiden gjorde rep av och på sina håll kallades trädet även ” baste”. En fin översikt ges av bloggen: biofilia.se/2013/06/tillia-cordata/
Då vi bodde i Skottland på 50-talet, försökte en växtintresserad grannfru Mrs Murray beskriva en färg på något som ”lime”. Jag tänkte hon menade mörkgrön som limefruktens skal men hon talade om ljust gulgrönt som limeträdets blommor. Vet inte hur lång tid det tog för mej att fatta att linden heter lime tree (lyme) på de Brittiska öarna och att hon beskrev vad vi skulle kalla ”lindblomsgrön”. De gröna små citronsläktingarna lime fanns inte ännu i alla fruktdiskar, bara i böcker med exotiska frukter. Citronens skal hade sedan länge givit upphov till färgen citrongult. Men i svenska härledningar av den gulgröna nyansen lime står att det är limefrukten som givit upphov till benämningen, men varför gulgrönt, då limefruktens skal är kraftigt mörkgrönt? Sen förklarar man att fruktköttet är gulgrönt, när det faktiskt är knappt grågrönt.
Själv vill jag tro att vi lånat över uttrycket lime för gulgrönt från engelska och då inte känt till att lind heter lime på engelska och utgått från att lime alltid är den lilla mörkgröna citrusfrukten. För att få limegrönt att stämma med något hos de mörkgröna frukterna, har man fått lov att skära upp dem och kalla fruktköttet limegrönt.
Vår allra närmaste lind.
Linden är ett älskligt träd, Linnés far tog sitt namn efter en stor märklig lind i Småland. Spalterna i en gammal telefonkatalog, där Lind är en del i namnet, är många gånger fler än för Björk eller Gran.
Lindens blad är hjärtformat, Tillia cordata.
Norra sidan av Centralvägen får sol först och där har lindblommorna just slagit ut, den södra kommer lite senare och vi kan se fram emot ett par härligt berusande veckor.
Kommentera