Brittakarolina's Blog

Det kom ett meddelande om att Selina och Malin ville träffa mig i Uppsala Botaniska Trädgård. Platsen är bekant, redan på 30-talet placerades jag i gräset utanför orangeriet och min mamma fotograferade mej. Jag har varit där många gånger sedan dess, här finns alltid något att glädja sig åt, men nu har det varit ett tag sedan. Bilden är från 1936

 Vi träffades vid orangeriet och det pågick övningar av flera slag på gräsmattor och grusplaner.

Och där kom barnbarnen!

Malin och Selina, båda nu med studentrum i korridor, behöver inte hämtas på dagis längre och de vill gå med mej bland blomster med namn, det som de flesta gäspar av.

Trädgården som tillkom redan på 1600-talet förändras mellan var gång jag är där, i nya delen på andra sidan gatan låg nu jättelika stenblock utplacerade på ett raffinerat vis och i skrevor och fickor var fjällväxter planterade. Ett allvarligt försök att få hela fjällfloran att överleva på Uppsalas breddgrad och 21 m över havet. Allt nyplanterat och ännu inte säkert etablerat. Gåva till prinsessan Estelle 2014. Hit måste jag gå snart igen!

En ny anläggning för släktskap lyser och lockar inte långt från fjället med orange tegelflis runt plantorna.

Tropiska växthuset som för 10 år sedan var nedläggningshotat och till och med stängt under en viss tid är nu öppet och förbättrat på många sätt. Man lyckades med St.Pauliasällskapet som lok dra igång en namninsamling mot nedläggningen och som ett tecken på tack möter nu en rad knallbå St.Paulior då man kommer in i växthuset.

Här ser många träd och växter urgamla ut men i full grönska och allt ihopslingrat som om det alltid funnits där. En avdelning hyser jättenäckrosen med sina stora runda blad med uppvikta kanter och har en liten specialbänk för dem som väntar på nattblomningen vid dammkanten.

En dvärglotus stod ensam upp ur djupetoch i en sidodamm bildade småandmat mm ett mönster

Hela Uppsala var på benen denna lördag, det var kulturlördag och i Linnéträdgårdens orangeri kunde en teceremoni beskådas. Hit skulle Yoko gå med Missy och det mötet fick vi inte missa. Även Linnéträdgården var fullpackad med folk, här har jag oftast varit den enda besökaren. Trots att Gösta varit gift med Yoko i 25 år har vi aldrig varit nära den japanska ceremonin. Det vi fick här se var mer av en ceremoni light, den var över på en halvtimme, en riktig kan ta flera timmar med allt som ska utföras innan man sitter ner, säger Yoko.

Vi fick träffa Yoko och Missy, ett kärt möte efter att Missy haft en svår tid med sitt ”nygamla” ben.

Yoko, Missy, Selina och Malin, tack för en fin lördag. Att jag sen hittade lingon i ett torgstånd till mindre än halva det pris jag får betala i Väsby, gav dagen en extra guldkant.