Vi har varit rörligare förr med egen kraft och vandrat runt stränderna eller cyklat men för att nu båda ska få återse de sköna platserna, tar vi bilen. Ska vi ta en sväng och se hur vattnet ser ut när det inte blåser fullt så mycket längre? Vi svänger ner vid Vändburg, inga husvagnar kvar runt hamnen, inga gästande båtar, allt ser avstillnat ut. Vi far ut på stenhyllan längs Hammarshagahällarna, stannar och öppnar dörrarna och hör havets puls mot de skrovliga raukarna, ljudet fyller nästan hela huvudet även om vattnet ser lugnt ut. 
.Sjöfåglarna saknas, inte ens en skarv syns till, de brukar annars stå här och där och lufta sina vingar. Måsarna har också lämnat stranden och det känns ödsligt, kargt och oändligt.
Vi är ändå inte ensamma, en och annan bil passerar och ett par unga klättrare har tagit sig upp på en rauk.
Och lite längre fram händer något, vad är det vi får se? Vi rycks snabbt ut ur den ena drömmen in i den andra – blir det ett bröllop på stranden? Ner med vindrutan och fram med kameran, så här blev det i all hast.
Ett brudpar i blåsten.
Lite instruktioner.
Någon vigsel var det nog inte, en fotografering med häftig bakgrund kanske till en katalog eller reklam.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera