Träsket i kanten av Fysingen kan ge rysningar och då man går på spången över den blötaste delen och tittar över kanten får man svindel och tar tag i ledstången som bara finns på ena sidan, när det känns som man skulle dras ner i de opp och nervända trädkronorna.
Vi gjorde en liten utflykt för att kolla om det blivit några vitluddiga jolsterbollar i träden vid spångens slut. Solen höll på att gå ner och det doftade från träden som fällt sina löv.
Åt ena sidan ligger sjön Fysingen, men bakom en tät och hög vassridå.
och åt andra sidan en vattengröt, hu att stiga fel här.
Här vill jag inte heller ramla i.
Där det är en aning torrare står gräset som ger bästa pappret, men det är redan visset och brunt och stora vattenbaljan har en spricka, så det blir inget papper den här säsongen.
Selina och Missy vid spångens norra fäste, här fanns det några vita tussar kvar.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera