Det blev ännu en Gotlandsresa för oss i år men den här gången bodde vi som turister i Visby. Det har inte hänt sedan året då vi var på väg från ön med Göstas familj och avgångstiderna för färjan hade blivit omkastade (fellästa) och vi stod i mörkret på den tomma kajen utan husrum för natten.
Vi prövade i år att bo i en annan del av stan, just ovanför DBV:s trädgård. Det visade sig vara ett originellt ställe, en grupp hus kring en gård där Clematisen blommade för fullt och marken var beströdd av svartaktiga klumpar.
Jag blev alldeles euforisk, valnötter! Visst vet jag att de finns överallt på ön och är tecknet på att vi är i en mildare odlingszon, men jag har inte sett dem i i november och inte i sådana mängder. Ett år försökte jag plantera ett träd nere vid vår stuga men rötterna nådde nog aldrig ner till det låga grundvattnet och det fick räcka med ett försök.
Jamen då ska du se på mandlarna sa ägarinnan och öppnade dörren mot en gård med S.t Clemens ruin, där låg gröna mandelfrukter i gräset, en del uppspruckna så att det hårda mandelskalet tittade fram.
Det blåste, löpsedlarna ropade om orkan och vi hade biljett att åka hem om några timmar, jag är rädd för båtar som gungar. Innan dess ska jag i alla fall gå en runda i DBV:s trädgård. Jag kunde gått genom ruinen men valde att gå andra vägen och runda kvarteret.
Visby domkyrka sedd från infarten till hotellet.
Kommentera