Brittakarolina's Blog

Släktens äldsta, Gunni (Gunhild) som bott i många år i Lojsta hos en son och sonhustru, har dött och vi som varit med lite från början ville inte skiljas från henne utan att delta i den allra sista delen av hennes resa, hennes 94 år var tillända och det fanns mycket att minnas.

Det var höstens grådimmigaste dag med ett fint duggregn som gjorde alla träd och grenverk svarta som på ett grafiskt blad.  På långt håll såg vi gruppen med Gunnis närmaste som en svart sammanhållen skugga när den rörde sig mot kyrkan och försvann in genom kyrkporten.

Vid Lojsta kyrka 7 november

Vi kom lite efter

På väg in

Ett omsorgsfullt lagt kors av granris på kyrkgången säger att vi är med om något vi inte får uppleva i Stockholmstrakten.

Lasse kunde med hjälp av församlingsbor ta sig över den flera decimeter höga stentröskeln som Lojsta kyrka inte är ensam på Gotland att ha.  Kyrkan är en byggnad från medeltid och vad den enorma tröskelhöjden har haft för praktisk funktion har vi funderat över. Inne i det vackra kyrkorummet med valv och fina väggmålningar var bänkarna på vänster sida fullsatta av Gunnis och Runes barn och deras familjer, barnbarn samt kyrkokören och på högra sidan satt vänner och grannar. 

Bild lånad av Åke Johansson från nätet, akejohan.se

Lasse var bror med Rune och svåger till Gunni och genom Lasses syster Ann-Mari var vi alltid underrättade om släktens tillväxt. Sedan Ann-Mari dog har vi haft dålig koll på de yngre, deras antal och vart de tar vägen. Här satt de nu, Ulf och Bosses familjer med alla som var stora nog att vara med och de var många.

Själva begravningsgudstjänsten var högtidlig och ingen del slarvades undan, kyrkokörens plats var längst bak i kyrkan, de var inte osynliga på någon läktare och melodierna, solosången och psalmerna hade valts så att Gunni fanns med i allt och jag tror att hon nickade. Kyrkoherden Jernberg sjöng ett parti på latin och det susade till lite av medeltid.  Två barnbarn hade inlett med diktläsning och gitarrspel och barn och barnbarn bar ut kistan och sänkte den i graven vid sidan av Rune som legat där i 25 år redan.

Vid graven

Till minnesstunden kom så många att alla inte rymdes i Lojsta som tänkt utan vi fick åka till Fardhem och sedan mot kvällen kom de närmaste hem till Inger och Ulf. De hade dukat hela sin stora sal för middagsgäster, ett ovalt bord för småttingar minst 12 st, kanske fler jag räknade dem inte och resten c:a 60 pers vid tre långa  bord. Allt sköttes, matlagning och servering, utan att vi märkte det av Ulfs och Ingers barn och bonusbarn. För oss var det härligt att få träffa alla vi inte sett sedan de var 12 år, nu med små barn på armen och med mycket att prata om. Gunni var ”farmor” till alla  de mindre och ett numera vuxet barnbarn berättade sina minnen av henne och bland annat att hon lärt honom virka och sticka. Mot kvällen kom tre gitarrer fram och man spelade Gunnis favoritmelodier och sjöng sånger hon hade gillat.

Hela dagen blev en så fantastisk upplevelse, det gick inte att lyfta kameran och bli betraktare (förrän på slutet). Ulf och Bosse med Inger  och Christine bjöd oss alla på en  varm och förenande fest till minnet av sin mor Gunni och vi säger tack för att ha fått vara med.