Skrivet av: brittakarolina | 20 december 2015

Bära hem gran

Avsågad ska spetsas

Avsågad och behöver spetsas

Bära hem en gran var något man behövde vara två om för länge sedan. Det var högt i tak i de gamla lägenheterna på Kungsholmen så granen fick inte vara för liten. Vi bodde fyra trappor utan hiss och på något sätt kom det hem en gran varje jul och den granskades och betygsattes. En jul var jag stor nog att kanske kunna hjälpa pappa att bära hem en och jag var nog lite glad att få vara med om uppdraget. Det tråkiga var bara att pappa satte på sej Rallarhatten (svart slokhatt) och den kraglösa skjortan, inga andra barn hade en pappa med sådana kläder, men om vi inte mötte någon så kunde det väl gå. Vi inhandlade granen  nere vid rådhuset och började bärandet och det sviktade om grenarna när vi gick, jag var nog lite lycklig att få gå där och hålla i toppändan med min pappa. Men när vi kom in på Agnegatan, tog han inte av in på Hjärnegatan utan fortsatte fram till ölkafét lite längre fram, ställde granen utmed väggen och sa, jag ska bara gå in här ett tag. Och där tog sagan slut, förtrollningen var bruten. Jag väntade utanför tillsammans med granen tills jag tröttnade, att gå in bland gubbarna på ölsjappet var otänkbart och så småningom gick jag hem. Jag har glömt hur och vem som till slut bar hem granen och vilka gräl som uppstod men visst har det satt spår.

Spetsas

Spetsas

Numera har man uppfunnit ett sätt att stänga in granens grenar så att det går för en person att bära hem granen.

In i burken

In i burken

Foten först

Foten först

Sen drar man

Sen drar man

1-DSCN5601

och drar

Granen fångad i nätet

Granen fångad i nätet

 


Responses

  1. Jag läste det här och funderade på om jag verkligen skulle kommentera – och nu när det gått några veckor så kom jag att tänka på det igen. Det är något av ”Karl Bertil Jonssons julafton” över den här berättelsen, tycker jag. Hoppas du inte tar illa upp? Där man ser ”diversearbetarna” som sitter i ölstugorna, bland stoj och supande, medan snön faller utomhus och de allra fattigaste fryser (inuti ett basfiolfodral!). Jag tycker så synd om dig, att din pappa inte förmådde ge dig den där lyckliga dagen då ni kunde släpa hem en praktfull gran tillsammans utan att han var tvungen – för ja, han var nog tvungen, man lämnar väl inte ett litet barn ute i kylan om man inte är helt förblindad – att gå in på ölcafét. Finns ens såna ölcaféer längre, undrar jag? Barn med pappor som dricker för mycket finns garanterat… Så jädrans hjärtlöst att lämna sin lilla flicka i kylan och låta henne gå ensam hem! Jag blir arg bara jag tänker på det.
    Min mormor (född 1914) växte upp på Agnegatan. Jag var där några få gånger som barn, för att hälsa på gammelmormor. Minns att det var bonade parkettgolv som man halkade på. Min mormors pappa var överläkare på St Göran, så hans barn hade en privilegierad uppväxt.
    Jag hade tänkt gå tillbaka till Agnegatan en gång för att se gammelmormors hus, om än på utsidan, bara för att jag är så intresserad av släkthistoria. Men den är uppdelad i Södra och Norra nu – och jag vet inte vilken som mormor och hennes familj bodde på. Väldigt fina kvarter är det!
    Hittade detta på Wikipedia:
    ”Agnegatan är en gata på Kungsholmen i Stockholm. När den anlades 1885 sträckte den sig hela vägen från Garvargatan i söder till Fleminggatan i norr, men sedan tunnelbanans blå linje byggdes 1975 är den delad vid Stockholms polishus i Norra Agnegatan och Södra Agnegatan avskilda av de ihopväxta parkerna Polishusparken och Rådhusparken. Dessa ynkliga gatstumpar har ytterligare degenererats genom att klippas av från Fleminggatan respektive Bergsgatan. Norra Agnegatan är i stort sett degraderad till att vara en nedfart till polishusets garage medan Södra Agnegatan är en blygsam lokalgata bakom Landstingshuset.”

  2. Hej Mona, jag blev glad av din kommentar och har skrivit ett långt svar, men nu säger wordpress att de tyvärr tappat bort det. Så det tar väl ett tag innan jag hunnit återskapa meningarna, hälsningar Britta

    • Men så trist! Det har hänt mig också och då blir jag arg på datorn trots att det är helt ologiskt och fullständigt meningslöst.
      Jag tittade för övrigt igår kväll på gamla kartor över Stockholms stad och jämförde med dagens, men det är HOPPLÖST att hitta mormorsmors lägenhet. Just det gatunumret på Agnegatan tycks inte finnas. Eller snarare: det finns nuförtiden men inte på de gamla kartorna. Ändå har jag en mängd brev och påskrivna kuvert som bevisar att hon faktiskt bodde där i början av 1900-talet.

      • Hej Mona, jag hittade en kopia på det saknade svaret och la in det, det blev lite oordning men….

  3. Hej kära Mona och tack för att du kommenterade ! Jag blev väldigt glad. Före jul hinner barndomen ikapp mej, den har jag sprungit undan för under resten av livet och det blir tydligare nu på gamla dar. Mina olyckliga föräldrar födda på 1800-talet och med besvikelser i bagaget fick ingen ordning på sina liv och pappa fick väl lindring av att dricka. Det var inget smygsupande av fina märken utan rent brännvin och sen pilsner förstås. Det sätt omvärlden såg på fyllon gjorde att jag aldrig låtsades om hur vi hade det. Så klart jag ville att de skulle komma ihåg mej för annat än berättelser från ett liv de måste beklaga. Så jag har tigit om barndomen och då kanske inte heller berättat om det som ändå var bra ibland.

    Det fattas en del i mina kunskaper, jag har på något vis undgått att se Carl Bertil Jonsson.

    Nej ölkaféer finns inte och när jag tänkte fördjupa mej lite i kommunens jakt på A-laget, hittade jag på nätet en fin uppsats om ölkaféer: Ölkaféer i Stockholm av Maria Hallberg och bilder av Carl Heideken och den funktion dessa kaféer hade att vara en plats där den tidens A-lag inte var portade. Det är lite dubbelt, samtidigt som jag beskriver min besvikelse över en far som försvinner in på ölsjappet, är jag beredd att önska fram en plats dit olyckliga existenser i vår tid kan gå och där man är artiga och vänliga mot dem.

    Roligt att du haft en mormor på Agnegatan. Ja den är stympad och om jag får gissa vilken del av gatan mormor bodde på, så var det nog delen närmast Hantverkargatan, husen på norra delen var nog lite enklare och beboddes av järnvägare och postisar.

    Tack för att du skrev, nu fick jag tänka lite till.

  4. Nu hinner jag inte skriva mycket, måste fixa lördagsmiddag, men tack för svaret. Jag återkommer!
    Jag tog för givet att Karl-Bertil Jonsson var så inrotad i alla svenskar så jag brydde mig inte ens om att förklara: det är ju den tecknade sagan som visats i 30 (?) år på teve, varenda julafton kl. 19:30, där Tage Danielsson berättar till Per Ahlins underbara berättelse om den rike pojken som drömmer om att göra goda gärningar likt Robin Hood.
    Jag har som sagt försökt luska i mormors uppväxt men hittar inte just Agnegatan med det numret på kartor från 1910 eller 1930. Det tycks ha legat en skola, Kungliga läroverket för flickor, i ett hörn ungefär där jag TRODDE att hon bodde – men nu vet jag snart inte alls vad jag ska tro längre…
    Jag skriver mer en annan dag. Kram till dig!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: