Utflykt till Hakone friluftsmuséum.
Det tog lång tid och kraft för Lasse att förflytta sej och för att ta oss runt lite bättre hyrde Yoko och Gösta en rullstol att köra Lasse i .
Vi lämnade Tokyo söderut och efter en lång stunds åkande på gator kom vi ut till lantligare ytor.
En sandig vägbrant kläs på med väv och planteras med träd som ska hindra att regnet drar ner alltihop.
Vi tog en liten matrast vid en sjö och fick den mest välsmakande pajen näst efter den vi åt i Pitlochrie 1958.
På sjön nedanför kunde man korsa vattnet i en båt förklädd svan eller kanske anka.
Länge höll vi sedan på att passera ett högt berg med toppen dolt i en molnmössa. Mount Fuji, det heliga berget. På nätet kan man se många vackra bilder av den världsberömda vulkantoppen, nu fick vi bara ana oss till det som dolde sig i molnet. Utmed vägkanten och i fuktiga gläntor passerade vi mängder av utblommade vippor av japanskt gräs, Miscanthus och kände igen dem från en gräsruta men också från norra delen av Japandammen i Bergianska trädgården. Glömde för ett ögonblick vår bräckliga situation för igenkännandets glädje över ett gräs.
Gösta ville att vi skulle se Hakones friluftsmuséum (bästa beskrivningen finns på Wikipedia) eller Picassomuséet i Hakone. Allt är inte Picasso, en lång rad andra konstnärer finns representerade och mycket mycket annat.
På fina släta gångar som slingrade labyrintiskt genom ett stort område rullade Gösta iväg med Lasse och vi beskådade med runda ögon skulpturer och byggnadsverk i oväntade format. Här som på alla muséer behöver man mer tid att se än vad man har och till råga på allt började det skymma.
Det finns en Picassopaviljong där man växlar utställningar med Picassoanknytning.
Jag brukar försöka namnge vem som gjort verket, men den här gången har jag tappat alla namn
och här monteras ett nytt verk
Gösta hade sedan adressen till ett ställe där vi skulle äta och dit var vägen inte helt rak. Ett hotell med korridorväggarna fulla av signerade foton från alla prominenta personer (kungligheter och presidenter) som gästat stället de senaste 50 åren. Vi fick också en kunglig middag men var nog för utmattade för att komma ihåg var vi var.
Bara en utflykt till…….
Fina grejor! Hakones friluftsmuséum har vi varit på väg till minst 1 ggr, men ännu inte kommit fram! 😉 Nästa gång….. Henry Moore skall finnas i stor utsträckning och dina ”gubbar” är nog av honom, den färgglada damen ser ut som Niki de St Phalles ”Miss Black Power” För mig att även nån Milles finns där?
By: Mats on 17 januari 2016
at 7:47 e m
Wikipedia har räknat upp vilka konstnärer som finns där och Milles är med, jag var för lat för att sitta och skriva av allt och det pinsamma är att jag ännu inte lärt mej länka.
By: brittakarolina on 17 januari 2016
at 11:20 e m