Det vore roligt när vi nu är på en ö att någonstans få komma ner till vattnet, dvs saltvatten. Det stora vattnet ligger där på kartan och tar plats, men att få doppa fötterna i det kan visa sig svårt, särskilt om man kommer med bil och det kan krävas mycket förarbete. Sista utflykten skulle dock ta oss till havet.
Yokos mor Tokie Yoshimoto hade nu kommit från Osaka för att hälsa på och hon följde med. Vi skulle äta lunch på ett ställe i Kamakura (för mycket länge sedan en huvudstad) där man var bäst på att fritera och det ville väldigt många andra också vara med om. Det var alltså kö, men så småningom hade vi alla en sittplats. Man satt utmed en lång bardisk och framför oss skedde hela matlagningen, tillrörning av frityrsmet, isärplockning av skaldjur, musslor och småsvampar och vad det nu var allt man gömde inom ett knaprigt skal.
Här skulle jag velat leta ut precis rätt beskrivning av den fantastiska tillagningens resultat, jag kände den utsökta smaken och den exakt rätta knaprigheten och välbehaget av att svälja men var dessutom upptagen av att kolla så att inte Lasse började stirra och falla ihop.
Vi skymtade så småningom havet, jag har visat ett par bilder förut från Hayama, då vi plockat snäckskal på samma strandremsa.
Här är Britta, Tokie, Yoko, Missy, Lasse och Gösta i Hayama. Selina tog bilden.
Den översta bilden är från lite längre ut mot öppnare vatten och där består stranden av japansk brun, kantig och vass lavasten, samma som mycket av Japan består av. Om man tittar noga ser man något lite åt höger vid horisonten.
Det är en tempelport och här nära stranden ligger templet Morito-Shrine inbäddat.
Två tempelkatter. Vi besöker templet och sen är det dags för fika. Yokos mamma vet vilket som är bästa stället men hunden — ja om vi sitter ute går det bra.
Hayama beach, hotellets namn skrev jag aldrig upp, en lång sandstrand låg framför oss och solen gassade, men bad-och semestersäsongen var nog över.
Vi har bara några dagar kvar av vår Japanska resa och vi får några fler erfarenheter …….
Vilken fantastisk resa du har gjort! Åke ville alltid åka till Kina och gå på Kinesiska muren, men vi kom aldrig iväg så långt.
Kram, Ingrid
By: Ingrid on 19 januari 2016
at 8:17 e m
Tack Ingrid, ja det är sant att det var en fin resa. Är det inte dags för din Kinesiska-muren-resa nu?
By: brittakarolina on 20 januari 2016
at 1:01 f m