Hugo Sabels torg
Vi sneddar över det heltomma Hugo Sabels torg, målet är att gå en liten runda i nya Suseboparken och se hur alla installationer klarar vintern. Vi går ofta den vägen och om solen är framme sitter vi gärna en stund på en bänk ovanför gräsmattan.
Nya Suseboparken invigdes en augustilördag förra året. Mycket nytt hade tillkommit, förutom lekställningar för mindre barn, motionsredskap, ett vattendrag, en solig gräsyta och tre skulpturer.
Den nya gräsytan sedd från Hugo Sabels torg
För att få in ljus bland de gamla parkträden måste några bort och trädfällning brukar väcka trädkramare som kan vara besvärliga. Det löste man galant genom att låta en skulptör med motorsåg omvandla stubbarna till skulpturer. Man sa att träden varit sjuka. Men inte sjukare än att hela veden gick att skulptera i.
Slukhålet i Hugo Sabels park som ska representera döden – Näckrosdammen
Näckrosdammen i slutet av bäckfåran drömmer om vattenfyllda dagar och flytande gröna blad.
Sen är det skulpturerna, när de var helt nyhuggna och det gulrosa träet lyste, såg man att de föreställde olika människor och vi fick veta att det var helgon och de symboliserade de tre socknar som Väsby är sammanslaget av. Nu står här S:t Olof för Ed, S:ta Birgitta för Fresta och S:t Jakob för Hammarby.
S:t Olof – Ed –
Efter hösten och vinterns regn har träet skiftat färg och ser mer ut som någon metall och det lyser inte så bjärt. Formen har i stället blivit tydligare och några gosegubbar ser våra helgon inte ut att vara. Birgitta har kanske de mänskligaste proportionerna och med småttingar kring knäna men ansiktet är totalt blankt. Olofs ben har haft regnskydd av kolten (eller plagget) så de ha kvar sin gulrosa färg och han påminner om en man i kort nattskjorta och bara ben. Det ändrar sig väl med tiden.
S:ta Birgitta – Fresta – Birgitta lär vara född där
Jakob är väl kusligast av de tre, med ansiktet mot norr och svår att se i ögonen. Hur har man tänkt med de här trägubbarna och deras helgonstatus? Är det den katolska tron man vill återupprätta med tre helgon på rot i parken eller är det bara Väsbysocknarnas medeltid man blinkar till, traktens vikingatid har väl redan fått sitt med minnen och namn från den epoken.
Är figurerna liksom bara på skoj? eller ska de ses som konst – och överlåter man åt konsten att uppstå i betraktarens öga? 
S:t Jakob – Hammarby – pilgrimsvandringar
Nu står de stadigt rotade och får väl en jämnare gråsvart färg efter en tid eller kanske blir de silvervita. 
Vi ser nu fram emot körsbärsblomningen hos både äldre träd och nyare och de nyplanterade silverpäronen är jag särskilt nyfiken på.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera