Brittakarolina's Blog

Då barnbarnen var små och vi  någon dag hade hand om dem, for vi till olika muséer och ett som önskades många gånger var Aquaria på Djurgården. Barn uppfattar fort och vi fick liksom bara hänga efter och kolla vart de tog vägen. Tänk om vi skulle åka och se på alla fiskar och koraller vi aldrig fick titta färdigt på när vi var barnbarnsvakter. Ja och se om vi hittar vägen efter alla år, entrén hade nästan blivit osynlig men den fanns dock. Allt var sej likt, bara så  mycket mer slitet. Regnskogsrummet med åska och ösregn hade en lång trappa upp så den fick vi glömma men vi kom just när pilgiftsgrodorna fick mat dvs levande små flugor.Öronmaneter i fångenskap var nytt för oss, gele i vatten ger inte så mycket kontraster men de rörde sig graciöst.

Fiskar från varmare vatten

En tunnel in bland hajar och rockor som bara rymmer små människor och utan skor.Levande koraller

Nedstigningen i kloaken fick också anstå denna gång och vi såg inga laxar som försökte ta sig in via laxtrappan så vi var nu framme vid kaffet med sjökänsla och en härlig utsikt.

Kakorna

Vi såg plötsligt vilka mängder av olika småfärjor som pilade fram och tillbaks utanför fönstret,  det händer mycket i stan medan man sitter och sover i en förort.

Den här nr 10 hann lägga till minst tre gånger vid Skeppsholmen medan vi satt ner. Kaféet hade satsat på grönska året runt med ett par små inhemska träd och de hade faktiskt gröna blad kvar, både en ek och en al.

Eken

Lokalerna fylldes vartefter med mängder av unga föräldrar med minst två barn var. Ljudnivån var hög och då har vi som hör dåligt en stor fördel, vi stänger av hörapparaterna och allt blir just så fint som det ser ut, små glada barn med snabb rörlighet.

Blev besöket som vi hoppats? Ja det blev ett trevligt återseende men att det fått bli så slitet var väl lite sorgligt.