Brittakarolina's Blog

Redan på långt håll lyser de gamla lindarna med sprickfärdiga knoppar i en röd-brun-lila ton. Utan löv kan man se hur parken en gång låg i förhållande till Stora Väsby och hur järnvägen kom att klippa av den för 150 år sedan och göra den ointressant för ägarna. 

Renoveringen av parken som pågått under några år ser ut att vara färdig, marken mellan träden, de gamla och nyplanterade ser städad ut och gångarna har grusats både genom parken och kring den, så man slipper fastna i den sega och halkiga gråleran. De äldsta lindarna kan ha planterats på 1600-talet eller kring 1700 beroende på var man läser om anläggningen och ett stort antal är ännu vid liv. De gamla borde få egna namn, de står där som överlevare med evigt liv bland de nyplanterade ,

Vi hälsar på gamlingarna och beundrar dem för att de orkar fortsätta att skicka ut nya  friska grenar på de gamla stammarna. 

Runt parken möter man ofta ryttare som kommer från stallet vid Stora Väsby.  Vårlök och vitsippor blommar just nu, det är lite kyligt och då vi kommer fram till stora dammen simmar knipparet  (inte skrakparet) jag saknade i Väsbyån för några dagar sen.

Jag fattar mycket väl att det kan vara ett annat par men jag vill gärna tro att de valt bort den farliga ån och jag undrar också vad de ska leva på i den nyanlagda dammen.

Svåra att fånga för en amatör, de flyttar sig hela tiden och råkar man tränga dem så dyker de bara och är helt borta.

Fisken i ån är inte lämplig att sätta på gaffeln, man tippade PCB i eller nära ån en gång i tiden och man söker platsen. De som var med på den tiden kan peka ut platsen och det kan bli riktigt dyrt att sanera.

Snön har inte lagt ner det gamla gräset från förra året och det lyser utmed åkanterna.