Allt som hänt mej är så längesen. Mina vävnader som jag egentligen gjort någon gång för att bearbeta något jag upplevt, ligger i en garderob och håller tyst. Det är bara när jag letar efter något som de kommer till tals och då överröstar de plötsligt varandra.
På 70-talet hade jag många studiecirklar i gång och för att de skulle ge något mer än teknik, behövde man komma in på färg och komposition. Efter några år är man tom och måste fylla på med något. Aimée Pern , även hon cirkelledare hade också insett behovet och fått ett studieförbund att lägga upp en kurs för studiehandledare i Konstpsykologi. Spännande – vad är det? Det blev en grupp på c:a 15 personer och den som ledde oss en termin var konstvetare Gunnar Berefelt och han var fantastisk. Han satte oss alla på pottan och ventilerade och prövade nypublicerade teorier och även sina egna idéer på oss, allt var nytt och en del blev så arga så de stammade. Nu minns jag inte alla kollisionerna och vad de handlade om, men konstbegreppet löstes upp och alla självklarheter blev till billigt stoft, Berefelt själv var vacker att se på och jag blev alldeles förhäxad. Konsten i ögat, svalans flykt, var uppstår upplevelsen, det gällde att försöka hinna följa med i något vi inte var riktigt mogna att ta emot. Jag hann i alla fall förstå att Berefelt förändrade min uppfattning om konst, han hade ett hov av damer som sjöng han lov och han skulle säkert bli en känd professor inom Konstvetenskap. Som de flesta av mina gamla tomtebloss är han nu en bit över 80, men jag har inte sett något program på TV om honom – än.
Störtmulligt som finns med i väven, var Berefelts ord för den välbehagliga konstupplevelsen. Den ligger någonstans på igenkänningsskalan.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera