Skrivet av: brittakarolina | 28 maj 2016

Fjället i Runbyskogen

Runbyskogen innehöll allt som gav en känsla av storskog, pelarsalar, områden med höga granar, kärr med odon och skvattram, berg klädda med vitlav och högst upp det jag kallade fjället, kala bergknallar där träd inte fått fäste och där man kunde läsa av hur berget såg ut en gång då det var en kobbe som stack upp i havet. När vi gick i skogen på vårkanten kunde vi möta en vit hare under flera år som inte hunnit byta päls och det kändes så viktigt att han fanns. Jag försökte fånga berghällarnas sprickor och lägga över dem i väv och liksom med källan ville jag se om de ännu fanns kvar och om jag såg något annat nu.

DSCN6796

Sprickor i det helt kala berget med begynnande mossväxt

Idag besökte jag samma mark, hela skogen var grön, blåbärsriset täckte marken och ormbunkarna bredde ut sina ljusgröna spetsmönster.

DSCN6940 Vägen upp mot fjället

De nya ormbunkarna

De nya ormbunkarna

DSCN6942

Det har regnat häftigt och vattnet har forsat på stigen

DSCN6949

och frömjöl har fallit

DSCN6951Men vad har hänt med hällarna?

DSCN6952Var är just min spricka?

DSCN6954Mossan har brett ut sig och likaså nya lavar, berget är inte kalt längre

DSCN6956Nya färger nya lavar, området har lämnats ifred i 50 år och blivit överväxt. Men varför var det kalt när vi bodde där på 50 och 60-talet?DSCN6961Blåbärsriset grönskar

Gran med struntar

Gran med struntar

DSCN6946Hela skogen är nyDSCN6679Och här är en senare väv som inspirerats av sprickorna i berget som inte längre går att se.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: