Brittakarolina's Blog

Under min tid som lab.ass. använde vi garn av asbest att linda kring kolvhalsar för att inte bränna oss när vi kokade något i glaskolven och behövde hålla den i rörelse. Inte all kokning men för vissa ändamål. Det fanns också asbestvantar och av asbestgarn virkade jag fingerskydd för vissa hanteringar. Asbest är ett långfibrigt oorganiskt mineral, värmeisolerande och med brandskyddande egenskaper. Asbesten isolerade heta ytor så de gick att hantera med händerna och den började inte brinna även om den var nära eld.  Det var på 50-talet och asbest var ännu inte det dödligt cancerframkallande ämne som det visade sig vara ett tjugotal år senare. Då mitt garn och fiberintresse började blomma på 60-talet kom jag ihåg asbestgarnet och jag letade upp Kebo, firman man handlade kemilkalier från och som då hamnat i ett fabriksområde bortom Spånga och inhandlade en rejäl rulle asbestgarn.

Garnet kom inte genast till användning och blev liggande i flera år tills det blev 70-tal. Jag hade gjort Niklas porträtt i gips och ville försöka med Gösta och Karin också, men barnen var aldrig stilla och orkade inte sitta modell och jag orkade inte heller, så det fick bli något enklare. Då vävde jag in Gösta med nässelgarn i en asbestbakgrund. Mesta delen av garnet gick då åt.

Gösta 1972

När sedan en fjäril, en sorgmantel, fladdrade in på Alvägen och satte sej i gräset och var den skönaste den sommaren, såg jag vad jag kunde göra av de sista garnmetrarna. Då hade väl en och annan rapport börjat dyka upp med beskrivning av hur många äldre arbetare som dött i en form av lungcancer.

Slår man upp asbest på nätet kan man läsa hur alarmerande det var när asbestens verkningar på lungorna blev kända och den totalförbjöds 1982. Bilden på Gösta hamnade bakom glas men fjärilen satt uppe ganska länge innan den hamnade i garderoben.