Om man säger Kröningsstenen till någon som är lite gammal och som minns händelser på 50-talet så dyker rubriker från 1950 upp i minnet, då några skotska studenter rövade kröningsstenen från Westminster Abbey i England. De råkade spräcka den (ett stort sandstensblock) gömde den och fick den lagad och sen placerade man den på altaret i Arbroath Abbey i Skottland. Där blev den inte liggande länge och hämtades tillbaks till Westminster Abbey 1951. 1996 beslöt brittiska regeringen att stenen skulle återlämnas och i november samma år forslades den till Edinburgh Castle, där den nu förvaras.
På den här stenen Stone of Scone (från Scone Abbey, första förvaringsstället man känner) har skotska kungar krönts sedan minst år 847 . Den har vandrat fram och tillbaks över gränsen under årens lopp och om den är på fel sida (Englands) svallar känslorna.
Vi har också haft en kröningssten vid Mora äng i Lagga socken utmed Långhundraleden, den gamla vattenvägen till Uppsala. Vid Mora sten hölls Mora ting och där kröntes kungar i Svealand. I Olaus Magnus historia om de nordiska folken avbildas stenen som en stor rundad skiva.
.
Själva Mora sten försvann troligen (Wikipedia) 1515 för att förhindra att den danska kungen skulle krönas till svensk kung. Stenen har inte återfunnits trots ihärdigt sökande och Gustav Vasa lade ner mycket arbete på detta. 1770 byggdes det lilla rosa huset på Gustav III initiativ för att förvara de minnesstenar som fanns kvar på platsen.
En lång rad kungar kröntes på Mora sten och vid varje kröning ristades en minnessten, dessa har blivit kvar och förvaras i rosa huset utmed vägen mellan Knivsta och Uppsala.
En som tror sig funnit Mora sten är arkeologen Mats Larsson och det har beskrivits i ”Mora sten återupptäckt” av Lars Garn fil dr i historia.
Den andre som föreslår var stenen finns är hembygdsforskare Manfred Ohlsson , han ser den i en åker 1 km öster om det rosa huset, den tycker jag nog påminner lite om en stadig plattform att bli hyllad på.
Bilden blev ganska liten
Vi har passerat skylten till Mora stenar många gånger på E4 strax före Uppsala, men det var först när vi kom från Linnés Hammarby på vägen mellan Knivsta och Uppsala som vi gav oss tid att stanna upp. En liten stentrappa leder ner till rosa huset från vägen och för en med dålig balans är det omöjligt att gå ner utan käpp eller stöd och för en med rullator är det helt omöjligt. Skylten med text har antagligen suttit där så länge att plasten vitnat och någon har skrapat fram det läsbara med något vasst. Jag menar inte att vi måste kröna våra kungar vid Mora sten igen, men lite roligt är det ändå att veta något om hur det gått till i det här landet.
Mycket höga trappsteg och ingen ledstång.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera