Brittakarolina's Blog

Vi har haft besök av Anna-Lena och Åke från Mora. Anna-Lena är min brorsdotter och Åke hennes make. Rubriken syftar på personernas egna krafter som vi tycker är något i hästväg.

De färdas i husbil och med den har de korsat Europa och Sverige och kan ländernas golfbanor, de är båda golfspelare och man läser då och då om dem när de vunnit i seniortävlingar. Vi har länge hoppats att de skulle ta sig över vattnet och vilja utforska öns golfbanor och nu var det dags. Vilken tur att de kom, vi fick hjälp med att grilla lammkotletterna som Niklas beställt åt oss, jag har lagat mycket över eld och i glöd men aldrig grillat, så det fick Åke greja. Anna-Lena skar allt till potatisgratängen och jag hade kokat rönnbärsgele på vilda äpplen och lika delar rönnbär. Det hade regnat på dagen och det tar ön gärna emot, men om det sen skiner upp lite på kvällen är det också glädjande.  Anna-Lena trollade fram dryck ur husbilens inre och på det här viset fick vi en härlig födelsedagsmiddag.

Här nere regnar det nog minst av alla ställen på Gotland, daggen sköter vattningen så allt ovan mark ser ändå grönt ut och ger skördar. Nästa dag sken solen och vi gjorde en runda utmed östra kusten runt Hammarshaga och ner till Skvalpviken.

Här finns småsten och nya sköljs upp så fort vattnet rör sej, alla är platta och slitna och i början fyller man fickorna.

och vad är det här för taggiga växter?

Vi går ner förbi Holmhällars Pensionat  och pekar på var vi började en gång i Storstugan för 51 år sen,  går sedan ner till bodarna vid Holms fiskeläge.

Och sen måste vi förstås runda södra udden och se Hoburgsgubben. I år har han gul näsa.Det sitter en fågel i Hoburgsgubbens hår, den ser stor ut är det en rovfågel? Som vanligt ser kameran bättre när  kikaren blivit kvar hemma, än en gång var det en kråka, det har jag varit med om förr.

Först kaffe i ett fullsatt Majstregården. Kalksten och havsbrus, långa frasande vita vågkammar rullar in mot stranden och allt är solbelyst.Återstår nu bara ett besök i Bottarvegården och jag saknar ciceronen från 70-talet som visste allt om varenda pryl och som hade sett gården i användning. Men  det är ändå skönt att den får finnas kvar och möta oss med sitt vackra ansikte och allt vi kan se innanför. En innehållsrik utställning av förkläden har samlats på övre våningen.

Här kommer Åke med saft från svarta vinbärsbuskarna i Mora.Och sedan får vi grillad kyckling som övernattat  i husbilen.Här lämnar de oss i sina välanvända hästkrafter i vackert väder som vi håller tummarna för att de ska få behålla under sin golfrunda. Det var roligt att äntligen få träffas och tack för ett par härliga dagar med mycket prat och för att ni själva kan symbolisera kraften i Dalarnas egen sten Porfyr.