Havtornsbären som jag längtat efter att få se igen, är här. Varje morgon plockar jag i en kaffekopp och strör på flingorna till frukost.
Louise Odier blommar och doftar, sen jag såg den i Louis Sparres trädgård i Ljugarn på 70-talet, många meter hög och vid, har jag önskat få den till sällskap och den har nu överlevt här bland vilda rötter i många år.
Men den som verkligen överlevt längst är Ölandstoken, den planterade vi vid två hörn av huset där vi trodde det skulle blåsa mest och de skulle skydda lite. Man sa då åt oss att inget utom Ölandstok skulle kunna överleva på den torra sanden.
Sommaren har kommit tillbaka och när det skymmer efter en het dag stiger älvorna upp ur marken i myren och sveper till slut in oss helt.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera