Vi åker och handlar och passerar förutom rönnar med knallröda bär, dikesäppelträd fulla av färgrika frukter, skuttande rabbisar och hus som är bebodda av bofasta eller sommarboende. Alla som bor måste tömma sina sopor i därför avsedda kärl och dessa ska stå så att sopbilen kommer åt att lyfta kärlet, tömma det och ställa ner det igen. Sopsortering påbjuds och i det gröna kärlet läggs torra sopor och i det bruna läggs sådant som kan komposteras. Det komposterbara vägs och vikten kommer med på sopräkningen.
Om det inte blåser och de som bor har lagt i ett par påsar, står burkarna rätt stadigt och ger sig inte ut på vandring.
Här har det blåst ordentligt och ingen har rest upp sopkärlet sedan en vecka, det betyder att folk har åkt härifrån. När soptömmarna vet att sommartömningen är över för säsongen brukar de lägga ner båda kärlen bredvid varandra som till vintersömn. Då blåser de inte omkring hur som helst om ingen skulle lyfta in dem över vintern.
Men vad har de här burkarna för sej?
Mitt i vägen till Bertelsmässe satt en rovfågel. Jag saktade ner och förstod att den hade anledning att sitta där. Vi närmade oss lite och då försökte den lyfta med sin last, en rejäl vildkanin, den hängde fast i fågelns ena fot och han måste gå ner lite längre fram. En mötande bil visste inte vad vi väntade på och vispade förbi och det störde så fågeln lämnade bytet och flög ensam iväg. Vad är det för fågel?
Vi såg inte slutet
Min gissning är att det är en hane av duvhök. Lever på harar och kaniner, står det i Lars Jonssons fågelbok. Och utseendet inklusive de ruskiga gula ögonen stämmer. Men om någon annan har ett bättre förslag protesterar jag inte!
By: bloggarbjorn on 29 augusti 2016
at 1:25 e m
Tack Björn, jag hoppades få höra just det.
By: brittakarolina on 29 augusti 2016
at 4:11 e m