Sommarlovet var slut för Spip, Camilla och Niklas hade gjort flytten och den svåra dagen kom till slut. Dagen då jag skulle försöka få in katten i sin transportbur, resa upp till Visby och överlämna Spip till Niklas som skulle komma ner med en färja för att sedan återvända med samma båt i sällskap med Spip.
Jag visste hur svårt det var och att mina krafter och min listighet bara är en bråkdel av vad den varit. Vi vädrade plan A, plan B och kattens egen plan Jag gnydde och Niklas kontaktade bofasta Annie och Helmer, de visste hur man tas med djur och de skulle hjälpa till.
De kom och ett tag såg det ut som om kattens plan skulle gå igenom men efter ett sista försök var han inne i sin bur och vi kunde andas ut. Jag hade aldrig klarat av det ensam. Sen började hans långa resa och vi fick vara hans sällskap till Visby, solen sken och belöningen för mej var att efter avlämnandet få gå en runda i DBV:s trädgård. Niklas väntade utanför terminalen och vi bytte några ord, sen försvann de uppför rulltrapporna.
Ja sen blev det knepigt att ta sig till trädgården, nya förbudsskyltar överallt och hur behöriga var vi? Jag bet ihop tänderna och sa, då får det väl kosta då och sen låtsades jag vara behörig och vi åkte vanliga vägen till de fem eller sex parkeringsplatserna utanför grindarna. Första delen av parken låg i djup skugga av lövmängderna och vi kände inte igen oss. Men längre fram lättade det och en del rabatter lyste av sensommarblommor.
Så här långa skuggor hade vi vid halv-femtiden.
Fårtackan träffade vi i november förra året och då var hon inbäddad i gula löv.
Är det höstkrokusar under de vida granarna? Nej det är höstcyklamen.
Serveringarna längs hamnen är tomma, ingen konst att parkera på gatan utanför.Nu belönar vi oss med att äta ett lagat mål mat, orkar inte hitta på något själv i kväll. En mycket välsmakande grillad laxfjäril med en sås att senare drömma om.
Sen hoppas vi att Spip drömmer om sin tid på Sallmunds 1:19 med omgivningar.
Kommentera