Brittakarolina's Blog

Birgittas hem på Fleminggatan som jag kom att vara i då och då under 40-talet hade många rum, de jag minns var, flickornas rum, salen, där man serverade middag och herrummet, där Birgittas pappa brukade sitta och röka cigarr i en fin rökrock och ta emot (barnens) gäster som fick komma in och hälsa och svara på någon förståndsfråga. I salen fanns bokhyllor tätpackade med böcker och med enstaka föremål överst, men minnet bleknar. I fönstren som vette åt norr fanns en kruka med Flamingoblommor som kunde vara vita eller röda i samma kruka och en med Crinum eller var det Agapantus? De var jätte exemplar i stora krukor som levt länge och de hade egna piedistaler. Överst på en bokhylla satt ett bronslejon på en liten rektangulär bronslåda. Den hade Birgittas farfar fört hem från någon resa, minns inte om han varit i Kina eller hur det gått till men lejonet omgavs av en sorts andlös respekt. Den såg lite skrämmande ut, höll tassen på något och den gjorde ett starkt intryck på mej.

Då vi flyttade till Skottland kom vi att bo i ett nybyggt småhusområde och tomten som bestod av röd lera lyckades jag behandla så att det gick att så gräsfrön på den och de grodde. Vi fick behov av en gräsklippare. Trots Lasses hyggliga lön fick vi lov att vara lite sparsamma och jag fick rådet att titta nere på auktionskammaren i Broughty Ferry, där kunde jag kanske hitta klipparen och komma undan billigt. Gick ner en visningsdag, jag var rätt ensam, bara en till besökare. Någon gräsklippare såg jag inte, men på en hylla satt ett litet bronslejon, precis likadant som på bokhyllan hemma hos Birgitta. Den andra besökaren gick runt med innehavaren och de prickade av på en lista till vilka priser han var villig att gå för en del föremål.  Jag blev nyfiken, han var någon sorts uppköpare och visste vad saker brukade gå för och jag höll mej lite nära. När de passerade lejonet pekade han och sa fyra pund. Ett pund var vid den här tiden =  15 kronor och kunde man verkligen köpa ett sådan klenod för 60:-det lät otroligt, så jag lämnade in ett bud på 5 pund för just lejonet. Efter ett par veckor fick jag ett meddelande om att lejonet var mitt, det kallades incensory och jag kunde avhämta det i auktionshallen.  Gick ner med Niklas i sittvagnen för att hämta lejonet och det visade sig då att lejonet var bara locket till en stor tung bronspjäs som kändes helt onödig. Vid den här tiden visste jag ganska lite om antikviteter, främmande gudavärldar och deras symboler, jag ville enbart ha ett lika fint lejon som jag sett hemma hos Birgitta.

Broughty Ferry var en sorts Dundees Djursholm. I Dundee fanns jutespinnerier och jutemiljonärer, de och andra med stora förmögenheter hade bosatt sig utmed floden Tay på enorma tomter och byggt palats med höga glas-kross-krönta murar kring. Men deras tid hade på 50-talet blivit dåtid och en sådan tomt i en byggmästares händer kunde nu bli ett småhusområde med 150 hus. Stora hem löstes upp och vi kunde höra hur en del resonerade. Hu vad jag är trött på orientaliskt. Jag har ingen plats för allt det ärvda och barnen vill inte ha, de vill ha nytt. Man gjorde sej av med sådant som förfäderna samlat på sig och priserna på gammalt blev därefter.

Då hela pjäsen väl var hemma blev den en överraskning. Lejonet var locket till ett rökelsekar. Inuti hade den ett tjockt lager av svart skorpa, sot eller kol eller det som bildas då något förbränns utan att brinna med låga. Vi prövade att elda upp ett par tidningssidor och det var stiligt och lite skrämmande, när röken bolmade ut ur lejonets gap. Varifrån kom rökelsekaret, Indien, Kina? och från vilken tid? Det har nu följt oss och stått i hallen på våra olika boplatser och där har det ställt sig  mer eller mindre själv.

Insidan av locket där röken gått upp genom lejonet.

Avsågat ben.

Benen är avsågade längst ner, det har alltså haft en fast plats i något tempelsammanhang och jag har under åren försökt komma på kärlets funktion och mening. Lejonet på locket är ett Fu-lejon (Fo-lejon , Fu-hund, Fo-hund eller Lejonhund) som vaktar ingången till något heligt och det är onda andar den ska avvärja. De vaktande lejonen ska vara två, en manlig och en kvinnlig symbol och de står då på var sida om en entré. Den manliga håller vänster tass på ett genombrutet klot och den kvinnligas högertass vilar ibland på en valp.

En annons i en pensionärstidning efterlyste föremål till ett TV-program och fick mej att skicka in en bild på vårt lejon. Man nappade men ville först själva undersöka lejonets ålder, härstamning och värde. Lejonet kom sedan med bland åtta föremål som två personer i ett underhållningsprogram skulle gissa värdet på.

Och i förgår fick vi till slut se programmet Bytt är bytt som spelades in på vårkanten, deltagarnas tystnadsplikt är nu över. Det gamla rökelsekaret fick en jättefin beskrivning av antikexperten Karin Laserow, jag gillar hennes presentationer och programmet med henne och Renée Nyberg är spännande även om man sitter hemma i soffan. Nu åkte lejonet ut rätt snart, men värdet hade klättrat rejält från de fem punden jag gav i Broughty Ferry.

Jag har letat på nätet, även internationellt efter en like till mitt lejon, en lejoninna, men inte hittat någon, tänk om det faktiskt var det som fanns hemma hos Birgitta.

Programmet finns på TV4 play 13 oktober 2016