Kallt och ruggigt ute, solen har gömt sej men nu lyser en del träd i färger som man måste stanna upp och beundra. Redan nere på baksidan av huset ser rönnarna ut att stå i brand. Spireahäcken är rödare än någonsin förr.
Gångvägen mellan Folkparksområdet och de centralare delarna.
Vi går till Hugo Sabels torg och kollar om de små rönnarna där också har börjat brinna.
De håller sig fortfarande i orange, men har växt till lite i omfång. Undrar om vi ska få uppleva att de bildar ett rött tak över torget?
Orange var ordet.
Suseboparken är en enda stor palett med nyanser mellan rött och grönt
och bladen som lägger sej på idegranshäcken är alla som juveler.
Vi går ner på östra sidan om centrum med de hårt tuktade buskarna, de är nu mörkröda
och här har de gula bladen från den stora poppeln lagt sig och och blivit synliga. Vi handlar mat, går genom Centrum och på västra sidan möter ännu en färgsensation.
Vi har bara rundat två kvarter och bombarderats med all denna färg en gråkall dag utan sol. 17 oktober 2016
Brittakarolina's Blog 
Bra att du påminner oss om allt det märkliga och vackra som finns runt omkring oss……. ofta bara runt knuten.
By: Monica on 20 oktober 2016
at 12:08 e m
Ja det är häftiga färger och de passerar så kvickt, det är ingen konst att missa de rödaste, bara hoppa över att gå ut ett par dagar.
By: brittakarolina on 20 oktober 2016
at 2:46 e m