9 oktober skrev jag att man från vägen kunde se många bävergnagda och avbrutna träd i snårskogen, där Igelbäcken rinner gömd nedanför. Den gången gick jag inte ner och kollade kring vattnet, man behöver vara rustad med käpp och stadiga skor i slänterna. Efter att ha sett Christines bäverhyddor i Tyresta var det lockande att se om det fanns något byggt eller dämt även här och inte bara gnagspår på slänterna kring.
Solen visade sej i går och det var lönnlövens dag, de flesta låg på marken och på vattnet och det var svårt att urskilja vattenytorna från omgivningen. Jag gick in i snåret nära bron där bäcken rinner in under gamla landsvägen och där bussen 502 har sin ändhållplats.
Det brusar och dånar bland träden och det är som om bäcken för oväsen i sin smala ränna men det är E4 som stryker alldeles intill.
Längst ner i botten lyser bäckens vattnet och speglar den knallblå himlen och utmed ravinens överkant har det bildats som en stig man kan följa norrut tills man möter grova fällda träd och dem klarar jag inte att ta mej förbi.
Bäcken är smal men det finns en utbuktning som liknar en damm med gamla fundamentrester kring och det kan väl vara ett minne från tiden då en kvarn låg här.
”Dammen” var här förut men lite längre norrut har det sedan sist bildats ännu en damm eller sjö, där vattnet hejdats av en rispackning mellan några träd. I ett litet smalt vattenfall har vattnet letat sej runt träden vid sidan av dämmet.
Här rundar rännilen rishögen
och den nyuppdämda sjön brer ut sej.
Jätteräd (asp?) har fällts ner i den nya sjön. Vet inte om jag bara inbillar mej att det är bävrar som täppt till mellan träden och ordnat vintermat med aspgrenar under vattnet. Om jag gissar rätt så finns det gott om plats för vatten kring den smala bäckfåran och det kan knapppast bli någon fruktad översvämning.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera