Brittakarolina's Blog

Idag har bilen äntligen fått på sina vinterdäck, det blev bråttom för många när snön kom, därav väntan. Jag hade ett läkarbesök i förgår att passa och gav mej ändå ut på sommardäcken och trodde att plusgraderna skulle smälta bort snön åtminstone på motorvägen. Snart satt jag fast i en kö, snön vräkte ner och långtradare med släp stod på tvären på flera ställen, det hade bildats höga snövallar mellan filerna och jag förstod redan före Rotebro att jag aldrig skulle hinna in till stan till klockan elva. Såg att en ström bilar åkte av vid Rotebro men snövallen mot den filen såg avskräckande ut så jag vågade inte ge mej in i den och blev därför kvar i kön på väg mot Stockholm och eftermiddag och kväll. Ringde hem och då hade min telefon slutat att släppa fram ljud men Lasse hörde tydligen mej, så han fick avboka min tid. För att inte offra hela dagen och komma allt längre från Väsby utan att veta om bilen och jag kunde kunde återvända, började jag sikta in mej på att ta mej av motorvägen vid Häggvik och antingen åka E4 tillbaks, såg att där rullade trafiken eller ta gamla vägen, men vilket det blir märker jag vid Häggviksrondellen. Bröt mej genom två snövallar och ner mot Häggvik, allt var vitt och vägbanorna gick i ett. Valde vänster för tidigt och kom in på leden mot Täby kyrkby, vände vid nästa rondell och for mot Häggvik och kom ut i bostadsområde, jag var helt enkelt vilse i det kritvita landskapet, vände och hamnade i Sollentuna centrum, en snöplog körde runt i en rondell jag skulle passera och plogen sköt upp en hög vall mot de gator som mynnade i rondellen och det var lite snöpligt att fastna där. Blev lite arg , tog sats och bröt igenom och kom till slut fram till E4 igen. Den var som ett flygfält, kunde inte se var den började eller slutade samt att den smältande snön hade genast frusit till toppar på vägen så det var värre än att åka på runda kullerstenar. En ny upplevelse och bilen höll. Dagen kändes historisk, jag har aldrig varit med om ett värre väglag och har haft körkort sedan 1955.

Kom till slut tillbaks till Väsby och här var vägen plötsligt jämn och plogad,  lite skakad steg jag ur bilen efter att ha upplevt en rysare och pulsade genom det vita snöpudrade sagolandskapet .

Upp till ett dukat men sent lunchbord som Lasse väntat med. Men när trodde du att jag skulle dyka upp igen?  Jo, men jag förstod ju att du skulle vända på något vis.