För många år sedan, när jag ännu var intresserad av att veta mer om mina rötter, gick jag runt i Eksjö och såg de bevarade trähusen och letade efter färgeriet där min mors färgarfarfar kan ha bott. Det fanns två färgerier i Eksjö på 1800-talet och jag är inte säker på att det berömda nuvarande vandrarhemmet – färgeriet var det rätta men jag blev förälskad i alla de bevarade husen från flera århundraden som dessutom var bebodda. På vår väg till kyrkogården i Vetlanda som vi besökt ett par gånger, passerar vi Eksjö och den här gången bestämde vi oss för att bo där ett par nätter och gå runt på gatorna ännu en gång.
Vi bodde vid torget och mittemot kyrkan står en ryttarstaty, jag trodde att det var Erik av Pommern som gav staden sina privilegier men en skylt sa något helt annat.
En Småländsk husar, jag visste nog inte ens vad en husar var för något. Men alla rusthåll jag kommit att hitta bland förfäderna till vår granne i Skottland, Fred Swanson i de här trakterna får betydelse. Rusthållare försåg kungen med häst och ryttare och det befriade honom från viss skatt och ryttaren som var anställd av rusthållaren var skyldig att arbeta för denne när han inte var i fält. Ryttare och häst ingick i ett regemente, Smålands husarer.
När jag idag berättade för kusin Nisses fru Ulla (91 år) om vår resa och hur trevligt det var att se en husar till häst på stora torget i stället för en kung sa hon på sin fina småländska: min farfar var fanjunkare vid Smålands husarer och bodde i perioder i Eksjö.
Kyrkan vid stora torget från den något nyare stadsdelen
Här börjar gatan ner genom gamla staden. Den stenlagda gatan har i mitten tre släta plattor i bredd som gör det möjligt att dra barnvagn eller rullator utan att skumpa för mycket
Skyltlördag dagen före första advent, hela stan var på benen. Här har man byggt ett golv över en stor yta mellan husen det ser ut som en dansbana med en upphöjd estrad, Forsellska gården står det på en skylt.
Ett gult hus med gavel mot det stora trägolvet ser nymålat ut och jag läser gatunamnet och undrar hur en vaxblekare arbetar. När jag sedan läser om förra årets stora brand i trästaden, förstår jag att det här är platsen där fyra stora hus brann ner mitt bland alla trähus i gamla staden. Golvet har byggts över ytan för det nedbrunna.
Alla skyltar med något, här utställning av måleri
och huvudbonader
En gren av Emån går genom Eksjö, här vid ingången till muséet.
Krusagården har julmarknad. Den här gården skulle rivas för ett varuhus men räddades genom en stor insats av upprörda människor.
Krusagårdens innergård
På övre våningen fanns servering och lotterier men det som höll mej kvar var bokrummen. Böcker från golv till tak, gamla och inte fullt så gamla, mycket om traktens historia och kända personer och fullpackat med besökare.
Det finns en fin beskrivning av vaxblekare av Sävsjö Hembygdsförening på nätet, Hanna Sandells vaxblekeri av Allan Andersson och det handlar om det vaxblekeri som flyttades från Eksjö till Sävsjö.
Kommentera