Brittakarolina's Blog

Den här veckan har jag fått sällskap, Agnes.  Karins och Glenns gårdshund ska förse mej med promenader som inte går att smita ifrån bara för att det är lite kallt eller för varmt eller för …..

Min stora skräck med djur är att de ska genomskåda mej och se vilken hycklare jag är och sen vantrivs de av mina lögner och magrar eller dör.  

Agnes är en snäll hund som varit på besök många gånger men aldrig blivit lämnad här. Det har varit helt naturligt för henne att få följa med ägarna hem igen. Att vara här i en hel vecka är något nytt. Hon har fått hemlagad, fryst mat för en vecka med sej och jag anar att hon inte kommer att äta en bit på hela veckan. Vad kan jag göra? Gå henne trött och hungrig? Lika bra att börja genast. En runda som Lasse och jag gick någon gång ibland men som var lite påfrestande gick upp på grusåsen. Den urholkade Stockholmsåsen går genom Väsby och på resterna av den finns märkliga stensättningar och gravplatser från före kyrkornas tid.

Man går upp på åsen bakom idrottsplatsen och däruppifrån ser man långt åt två håll eller hör. E4 åt ena hållet brusar intensivt och åt andra hållet pågår något vi sett på bild och hört talas om – bilbingo.  Längst bakom alla bollplaner stod bilar i en klunga och en högtalare ropade ut siffrorna, det dånade och fyllde luften och hunden vägrade gå. Jag lockade med min lenaste röst och en äldre man stannade och undrade (om jag stulit hunden) men avbrottet hjälpte och vi kom vidare. 

Grus, grus jag mindes vägen som grönare

Agnes var inte intresserad av att stå för ett porträtt, rösten från bilbingot var ännu kvar i luften kring oss.

När vägen delar sig uppe på åsen valde jag den som gick neråt och då ville Agnes vara med. I morgon går vi inte upp hit igen, då prövar vi en annan runda, en lite grönare.

Regnet de senaste dagarna har samlat pollen  som kantar pölarna.

Får se om det blir roligare i morgon.