Vid Fysingen har vi gått flera gånger, vi ser aldrig sjön men undrar varje gång varför det får bli en urskog på Väsbysidan. Eftersom en hund sällan bryr sej om hur det ser ut bland trädkronorna så kanske Agnes kan njuta av dofter och fågelsång där ändå och vi åker till vanliga stället vid den höga vassen.
Den gamla vassen har inte lagt sej helt och den nya är på gång.
Här vid vägen över åkern upp till Calmare hage och backsipporna sjunger eller ropar näktergalarna för fullt.
En stor sak har hänt sedan förra året, man har jämnat stigen med grus och fyllt ut sanka fläckar så man man skulle kunna dra även en rullator utan bekymmer. En del grenar som slog en i ansiktet är också bortsågade.
Vattnet och badplatsen som nu är en attraktion när man ska sälja tomter var inte till sin fördel idag, blåsten igår hade rivit av blad och grentoppar så badviken vid avloppstankarna var full och det är nog nästan enda platsen där ögat möter vatten. Så vi följer i stället den nygrusade stigen.
En myrstack igen, ska jag lyckas få bild på några myror, de rör sej inte fullt så fort idag, det är lite kyligare. Ja men de är inte helt skarpa.
Strax före spången över kärrmarken växer ”mitt gräs”. jag vet ännu inte vad det heter men fint papper ger det.
Om man hoppas få se vatten från spången för att himlen visar sej, så blir det ändå inte så, vassen står för tät.
Färska och skönaste gröna asplöv.
Måste se efter senare i år vad det här ska bli i kärret.
En fint grusad väg genom urskogen, när övergavs marken? Ser på Lars E Janssons karta att den här marken hetat kohagen. Den har betats och hävdats fram till något årtal då den bytte ägare. Ekarna är kvar och här står ett par omfångsrika lindar men när föddes alla björkarna som nu nått sitt slut, Hörde en gång att björkar inte blir äldre än 90 år, men här har de nog blivit minst 100 år eller lite till. En del går av på mitten och en del släpper taget vid roten och sen får de ligga. Om det är skalbaggarna som markägaren vill ge en fristad, så har de fått ett himmelrike, allt trä får ligga kvar som det faller. Men spöklikt är det även om träden har löv.
Här har en björk släppt taget vid roten.
Och här står nästa på tur
Svårt att få jämförelse, träden är stora
Det här är också en björk och hela kronan har löv. Någon skulle kolla björkarna och skriva om dom, de är en levande klocka.
Nu märker Agnes att vi vänt och hon drar mej till bilen. Hon fick idag lite glass och jag förstår att hon inte har ont i halsen, hon kan svälja. Sen gnuggade jag husses köttbullar med lite färsk lever och då gick de också ner. Hennes ryggrad ligger som ett krysoprashalsband under skinnet men nu tror jag att hon kanske överlever till söndag.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera