Inspirerad av Nils-Erik Landells artikel i Bergianska trädgårdens vänners vinterblad 2016 om bland annat Tivoli på en udde i Brunnsviken med en egen historia, ville jag leta upp platsen som jag inte förut visste om att den fanns.
Äventyr – som att leta i ett främmande land efter något man läst om. Svängde av mot Bergshamra och in bland husen men med kompassen riktad mot vattnet och efter Bergshamra allé korsade jag Tivolivägen och förstod att det var den jag måste gå och jag lyckades hitta en parkeringsplats. Tivolivägen går in i ett koloniområde med gedigna stugor och uppväxta trädgårdar och en stor skylt visar området och var sevärdheterna går att hitta.
Om man slår upp Tivoliparken Solna på nätet, så får man veta att vi hamnar i 1700-talet på Gustav den tredjes tid för parkens tillblivelse och vad som hänt senare.
Efter att ha gått igenom koloniområdet skymtar jag vatten och enorma träd, höga och breda. Solen gassar och vinden är häftig. Vid Tivoli brygga står en jättebjörk och härifrån ser man över till Haga och Bergianska. Då jag kollar om björken går in på bild ser jag en kungsörn som seglar runt och håller mej under uppsikt men solen bländar både mej och kameran, så den lyckas jag inte fånga.
En stig går utmed stranden i Pipers park, mycket gröna löv fladdrar oroligt i blåsten och på ena sidan har man vatten och andra sida ett lövklätt berg med stigar rätt upp som jag avstår från att gå.
Ekar och ekar, den ena tjockare än den andra, hur gamla är de, det står det inget om i parkbeskrivningen.
Ekar är svåra att fotografera, man tappar andan av deras storlek men på bild blir de bara som ordinära träd. Går man sedan ensam så har man ingen att ställa upp bredvid för att få ett mått på deras omfång. I den här parken var många ekar mycket raka och stiliga men ändå med en stor omkrets, inte så många var spöklika som de ofta är där det haft det jobbigt eller blivit knaprade på som unga.
Här ser man stigen utmed Bergianska trädgården, där vi gått många gånger utan att veta om stigen på andra sidan vattnet i Tivoliparken.
Jag följer med runt berget men inte helt, en instängslad fårhage och fler kolonistugor gör att jag går upp en bit på berget och kommer tillbaks där jag ser Tivolipaviljongen, anlagd omkring 1800 som musikpaviljong.
Utmed de lägre områdena är det full fart på den grönska som Nils-Erik Landell gillade, balkantistlarna eller bolltistlarna. De är ännu bara grönbladiga men ser ut att inta all mark de kan.
Bolltistlar på tillväxt
Pipers park var nog trots allt en aning kuslig och sen var det bara de mycket propra kolonierna kvar att passera.
Jag har inte upprepat allt som står om Tivoliparken i Solna men det är bra att veta om man vill leta upp resterna av Pipers första anläggning och något om alla parker han inspirerat till.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera