I dag har jag varit med om att så lin ännu en gång, det har gått många år sedan sist. Jag beskrev något om tiden med linet under de första bloggåren. Den här gången var det en omsådd eftersom en tidigare sådd i år misslyckats och landet var i en låda på midjehöjd, så att man kan nå växtligheten utan att böja sig så mycket.
Dalens sjukhusträdgård har flera rum och är något man inte kan föreställa sig när man ser sjukhusets stränga fasad. Därför blir överraskningen stor när man får stiga ut bland alla de färgstarka och blommande arrangemangen i trädgården som öppnar sig som en gömd lustgård mellan husväggarna.
Förutom höjda blombäddar, klättrar rosor högt mot väggarna och man passerar en pergola full av vin med mognande druvor och rosor som nog varit med sedan trädgårdens födelse, vatten porlar någonstans inne i skuggan och det är en skata som är vattenkastare.
Kryddväxter, växter med doft, med färg och som berör på olika vis.
Och här är trädgårdens skötare, vem hade kunnat ana att Karins förutom stenhuggarmejsel skulle börja hantera kratta och spade.
Trädgården ropar på en beskrivning.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera