Brittakarolina's Blog

Sommaren gick fort och det blev inte så många kaffestunder på balkongen i år. Det har blåst för mycket eller regnat eller … ja det har varit olika skäl till att jag mest hållit mej innanför ytterväggarna.

Och nu märker jag att solen står lägre och vid middagstid tränger den sej trakt in genom balkongdörren, speglar sej i golvet, går ut i köket och kastar sig direkt eller genom reflexer över mig när jag står vid spisen och lagar till något och allt ljuset bländar mej, jag ser ingenting. Aha, snart september, tänk att man glömmer så fort, jag drar för gardinen och tittar på det kladdiga dörrfönstret, stora fingeravtryck och spår av någon som kämpat med att klämma ihop dörrhalvorna. Jag vill minnas att det var två fastighetsskötare som var här och till slut fick de dörrhalvorna att hänga ihop. Därför har jag dragit mej för att öppna och torka bort kluddet, men nu jag har till slut tröttnat på att ha en grisig balkongdörr och sakta börjat räkna ner. Köpte i förra veckan ett fabricerat rengöringsmedel för fönster (sprayflaska), har alltid använt en hemmablandning förut (man är väl kemist), men sprayet fick vila ett par dagar tills rätta stunden skulle infinna sig. Och den kom igår mellan klockan 18  och 18.30.

Jag lättade på hakarna som höll ihop dörrhalvorna och de flög isär. Det var en fröjd att få komma åt och tvätta bort fläckarna som stört mej i ett par år och tvättmedlet var bättre än min egen blandning. Tre sidor blev glasklara och sen måste jag ju även ta insidan till sist. Oj då !

Inre dörrhalvan hade gått tillbaks in i stängt läge och inga handtag någonstans på utsidan. Där stod jag på balkongen fyra trappor upp, telefonen låg på bordet i köket och jag hade varken penna eller papper att skriva meddelande på till någon som gick förbi.  Närmaste grannen, vår vink-granne var borta, deras dörr var helstängd, Maire vägg i vägg har köpt kolonistuga och har inte synts till på veckor, Barbro under mej hade helstängt och på gatan syntes inte en människa. Alla satt väl inne och åt eller lagade mat eller ……

Nu måste jag vara listig. Det värsta kanske var att när vår jämnårige Leo i grannhuset levde för ett par år sedan berättade han att han just råkat ut för att dörren gick igen när han skulle njuta av lite höstsol på sin balkong och hur länge han fick vänta innan någon saknade honom, han hade ändå försökt ropa på hjälp men han hade haft en stroke, så rösten var väldigt försvagad. Man fick bada honom varm igen efter flera timmar på balkongen. Alltså – jag borde haft det i minnet.

Balkongdörren inifrån. Man kan spärra dörren var man vill med handtaget när den står öppen och det ska man komma ihåg när man går ut, för ospärrad  kan den gå igen av draget.

Det finns ett  plastgrepp på utsidan som hjälp att dra i, men om dörren är delad, får man bara med sej ena halvan, den yttre.

Jag försökte lirka upp inre dörren som gått helt in i sin ram,  de enda föremål som fanns lösa kring mej förutom krukor och fat var blompinnar av bambu. Sen bestämde jag mej för att det skulle få gå tjugo minuter innan jag började ropa. Skammen brände redan på kinderna, tänk att jag aldrig ska få sluta att skämmas för ett eller annat.

En gammal historia jag hörde på mitt första jobb för 70 år sedan hette ”med Guds hjälp och en tandborste” (en variant finns på nätet) och med dess hjälp hade ett svårt problem lösts och kanske skulle en tandborste kunnat få med sej innerdörren, men den grövsta bambupinnen kunde jag till slut klämma in i ett hål och dörrhalvan följde med ut.

Lättnaden var enorm och en stund var jag enbart glad.