Just nu bor och går jag på taket till rabbisarnas salar, gångar, barnkammare och sovrum. Jag går med en stav och känner mej för som med en ispik på is man inte är säker på. Rätt som det är ger jorden vika under ena hälen, balansen rubbas och innan jag hinner tänka till, ligger jag raklång på rygg i gräset. Det är mjukt och nästan stenfritt, jag rabblar mitt födelsenummer och det stämmer. Det får man göra om ambulanspersonal anländer så de förstår att man är vid medvetande, det gick bra den här gången men helst ska jag inte berätta för Karin, då får jag inte åka hit ensam.
Stora delar av åkern ser ut så här, mossa på sand
Förutom att gräva hål och gångar, betar rabbisarna gräs och späda skott av det mesta, inte salmbär, nässlor eller tistlar dock, men det gör att gräsklipparen får vila, i år har den bara gått ett varv i det gröna. De fäller också träd och buskar, de börjar lite oskyldigt med några små gropar någon meter ut från stammen, nästa år ser man att de ringat in trädet eller busken och efter ännu ett år börjar grenarna vissna. Vi ser det mest på enbuskar men de ger sig även på oxlar unga som gamla. Antar att det är de finaste rötterna de vill åt.
Man ser långt på vår åker och efter att ha hittat champinjoner där förra året, är det vita prickar jag spejar efter och de är många.
De ska ha bruna lameller, det som jag har predikat under barnens hela uppväxt blir jag nu undervisad om på allvar när jag berättar om vad jag hittat och stekt.
Ja, lamellerna är bruna.
Men visst kan man undra och kanske ta fel.
Det är lätt att ta fel.
Men det finns svampar med färg också
En fjällskivling som någon tagit ett par smakbitar av.
Så klart att det inte bara är rabbisarnas tak man går på, men det är deras man lättast trampar igenom.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera