Under många år missade vi höstfesten i Bergianska trädgården och satt i stället vid stugan på Gotland och lät den förlängda sommaren värma oss.
Det var lite svalt i morse, jag tog med två paraplyer men de behövde inte fällas upp. Redan långt före kl 11 strömmade folk in genom granhäcken och mängder av stånd fanns redan uppdukade. Föreningar med något ur växtriket som gemensamt intresse visar upp sig, säljer och låter oss smaka på det de gillar. Jag letar upp Bergianska Trädgårdens Vänners bord, de har redan dukat upp kakor och bröd, böcker som lottvinster, växter och hempressad äppelmust.
Det ser lugnt ut med blev ett väldigt tryck med många besökare frampå dagen.
Stina Bäckström, ordförande i föreningen
Och Stina värvade nya medlemmar.
Bäst att passa på och gå runt och se vad grannarna har dukat upp innan allt är slutsålt.
7
Eldslågor på ärmen säger något om det brännande innehållet i burkarna från chili-folket.
Finns det olika sorter bland vildäpplen också, var frågan.
Hos Koloniträdgårdsförbundet fick jag smaka maskrossirap och ett recept på hur man gör den.
Att färga garn med solens hjälp och utan kokning.
Många fler föreningar visade sig innanför granhäcken, men det hände saker lite varstans i trädgården, trädklättring, avsmakning av exotiska rötter och frukter i Viktoriahuset t.ex.
Köksväxterna är som alltid gigantiska och praktfulla.
Salladerna är nya, de förra blev mer än manshöga när de blommade.
Kronärtskocka, en dam som passerade sa, ”inte blev mina så där inte”.
Bolmörtens fröbägare
Vetenskapens hus delar ut välsmakande blad.
Viktoriahuset hade mängder av fat med smakbitar av frukter och rötter som ännu är lite exotiska, smakade själv för första gången sockerrör som dessutom odlats här i en trätunna.
Ananas på rot
I dammen som vanligt en underskön näckros
Strax utanför Viktoriahuset har man anlagt en alvarmark med utsikt över vatten och den har nu fått med enbuskar, en liten tall och en del alvarväxter mellan kalkstensskivorna.
Vad vore en promenad nära vattnet i Bergianska utan de som springer på ”Hälsans stig” ? De springer alla dagar.
Jag tar vägen över skogen och där pågår trädklättring.
På väg ner igen
Dags för nästa klättrare.
Det här blev ganska mastigt, orkar ni en bild till? En fönsterkrinum i kruka utanför Edvard Andersssons växthus.
Brittakarolina's Blog 
Den dagen missade jag helt. Det verkar ha varit väldigt trevligt. Fina bilder!
By: seniorvinklat on 04 september 2017
at 8:59 f m
Tack, ja det var en maxad dag. Spännande att möta alla föreningar som med välvilja och specialkunskaper gärna berättar vad de vet och sen gå runt och se att Trädgården själv kastat loss mer än vanligt.
By: brittakarolina on 05 september 2017
at 1:38 e m
Stort tack för en bra blogg! Vad är din reflektion om Rest in Tree (https://fenixbegravning.se/rest-in-tree/) som Fenix Begravningsbyrå (https://fenixbegravning.se) lanserade under Allhelgona – tror jag såg det i minst 3 tidningar? Hade varit kul att få dina reflektioner 🙂
By: Bengt on 10 november 2017
at 1:45 e m
Hej Bengt. tack för att du hoppas att jag ska svara på frågan. Jag ska försöka men det kan bli långt. Alla dör och sättet vi vill bli behandlade på efteråt kan variera under en livstid. Nu utgår jag från mig själv. Då jag hade huset fullt av små barn och vårt sommarboende på Gotland var höjden av lycka för oss alla och jag ibland sneddade över en ljusblå blåklocksäng sa jag, kom ihåg att här vill jag att ni strör min aska när jag är död. Den blåklocksängen är numera överväxt med allt som inte är vilsamt att vila på och jag är glad att jag inte hunnit efterlämna den viljan till de mina. Vad som sker med den döde är de efterlevandes ansvar, men såklart ska man ta hänsyn till om den döde haft något speciellt önskemål. Om han eller hon önskat att som död vilja bli nersprutad ihop med en näringslösning till 2.5 meters djup bland rötterna under en ek och någon tillåter detta övergrepp på eken och garanterar att den inte skadas, så är det kanske OK och kan det sen utveckla sig till ett mode så att många ber om det? Jag tycker att det låter motbjudande om du verkligen vill veta. Man kan visst plantera träd till minnet av en död men att tvinga askan på ett växande träd känns överdrivet och det är väl inte av hänsyn till trädet det skulle ske utan till människans fiffighet att försöka lindra sorgen genom att vara nyttig för det som växer. Ska själarna gå upp i träden och få löven att susa med annan melodi om dödas aska varit verksam? Och träd som dör av diverse pester ….. Ja du får se det som reflexioner och det vore roligt att få dina i utbyte. Hälsningar Britta
By: brittakarolina on 10 november 2017
at 9:00 e m