Det blir många bilder från regniga dagar, en dag när blåsten slet upp dörrarna och tömde huvudet på sammanhängande tankar for jag ner till Vändburg och Hammarshagahällarna för att se om vattnet rörde sig extra mycket.
Lite skummade det nära land men inte så mycket som jag hade trott. Med den starka blåsten borde vågorna varit som hus, men det tror jag för att jag vet för lite om havet.
Alla mina släktingar har växt upp i inlandet och är mer förtrogna med åar och en annan sorts vattenkraft. Jag är rädd för havet och att vara i en båt som gungar hit och dit gör mej panikslagen, antingen det är en stor eller liten båt.
Sista raukarna på Hammarhaga, sen kommer Skvalpviken och nästa raukfält vid Holmhällar.
Här brukar vi gå ner genom strandrågen och en sanddyn för att bada i Skvalpviken
Skvalpviken
Sen blev kameran blöt av regnet och jag kröp in i bilen och vevade ner fönstret men då kom regnet in den vägen också.
Man kan nästan höra vinden tjuta och havet vråla på bilderna. Det är fascinerande med vädrets makter om man är i hamn och lä förstås…
By: seniorvinklat on 18 september 2017
at 12:22 e m