Brittakarolina's Blog

Söndag eftermiddag är jag i Vetlanda och ställer bilen på vanliga stället, det har hunnit gå tre år sedan man fann Lennart och ett nytt äventyr väntade oss. Sedan den hösten har vi och jag varit i Vetlanda flera gånger och rensat gravstenen från lav och tänt ljus.  Kyrkogårdsförvaltningen planterar blommor och håller fint på den gamla kyrkogården men jag har ändå fått en sorts ansvar för graven eftersom jag var den som placerade Lennart där och var den enda som visste vem han var och varifrån han kom.
De röda Begoniorna lyste från många av de gamla gravarna, det såg fint och omtänksamt ut.Vad jag inte visste var att det var sista dagen att se de röda blommorna, nästa gång jag var där, tisdag morgon var alla blommor borta och en svart jordruta låg framför stenarna.

Från kyrkogården kunde man förr se platsen där min mamma Ida växte upp och peka ut var färgeriet låg utmed ån, där min morfar Oscar var färgare. Backstugan Lundholmen där Lina födde 9 barn, fanns ännu kvar och var bebodd på 40-talet men på 60-talet fanns bara grundstenar kvar och nu hindrar ny växtlighet sikten.Den här gången bodde jag på Kvarndammens vandrarhem, här rinner Vetlandabäcken förbi, kanalen som försåg en rad hantverkare med fart på sina vattenhjul och som var viktigt i början av 1800-talet för upphovet av den blivande tätorten Vetlanda.

Bäcken kommer från Kvarndammen och rinner till Emån

Kvarndammen

Här fanns kraften, omkring 1840 anlades dammen och kring bäcken kom att ligga garveri, färgeri, bryggeri, kopparslageri och bokbinderi bland annat.

Den här slingan i gräset är en liten vattenled som går vid sidan om fallet, antar att den är till för vattenlevande varelser som inte orkar hoppa uppför trapporna men som ändå vill komma vidare.

Hank och stör = gräns

Gammal stenbro över bäcken