Skrivet av: brittakarolina | 06 oktober 2017

Invintringsförberedelser

På väg mot ett av Bergianska Vännernas kvällsprogram, tar jag en ytterrunda kring trädgården. Tom Ericson, växtforskare, ska förklara för oss hur, varför och när vedartade växter börjar förbereda sig att klara av vinter och kyla. Solen har inte visat sig och nu börjar det skymma, träden ser gröna ut, de flesta löv sitter ännu kvar. men en del har lämnat grenarna för i år.

Japanska dammen har en ren spegelyta åt ena hållet, det finns en och annan besökare i trädgården, de är kanske på väg till samma ställe som jag.

Går vägen utmed vattnet med de branta bergsväggarna och grottorna på ena sidan och undrar om ormbunkarna har blivit helt bruna än. I den vilda skogen brukar de vara tidigt ute och signalera sommaren slut.

Nej inte riktigt

I en av de många grottorna grönskar även på väggen av all fukt.

Höstkrokusar står som ljusblå pilar i gräset helt tillslutna och de fastnar nog inte på bild i det här ljuset.

Det nybyggda alvaret intill Viktoriahuset väntar på nästa sommar, spännande att se vad som gömmer sig mellan stenflaken.

Dahliorna fortsätter att blomma som om regn och kallt väder inte berör dem,

och det gör också näckrosorna,  många både vita och röda blommar ännu i dammen vid Viktoriahuset.

Föreläsningen var väldigt intressant och handlade om hur, varför och när vedartade växter bemöter årstidsväxlingar och om vi kan ingripa i mekanismerna så att växter, vars gener förväntar sig ett annat klimat än vårt inte ska vakna upp för tidigt efter vintersömn och få första blomningen förfrusen. Det var vad som hände för många i våras när solens värme satte i gång och väckte  känsligare växter (ex Magnolia och valnöt) och sen kom en påsk med oväntad kyla och brände blomning och första skott.

Jag hade en fråga som inte gick att svara på, jag visste ju inte ens vilken sort av valnöt jag talade om. Hur många valnötsträd på Gotland har en etikett på stammen? Vad roten till en frösådd planta tål på en balkong norr om Stockholm och om jag kan hålla den vid liv ännu en vinter, får jag vänta ett halvår på att kanske få veta. Det lilla trädet slutade att skicka ut nya löv i juli och nu faller de ett efter ett och man ser nästa års knoppar i grenspetsarna, så det är helt igång med förberedelser för vintern.


Responses

  1. Du har alltid så mycket intressant att berätta. Så fort jag får tillfälle skall jag bege mig Bergianska. Det är så fint och det var länge sedan jag var där. Utan bil är det lite knepigt att ta sig dit bara. – ”Invintringsförberedelser” var ett fint och träffande uttryck.

  2. Bergianska är så lagom stort att man slipper känna sig vilsen där och sen finns det så många ”vilda” områden mellan odlingarna. Just nu håller växtligheten ute på att dra sista sucken för i år, men sen finns ju Edvard Anderssons växthus med alla Medelhavsväxterna som doftar och blommar vidare. Där kan man numera dricka sitt kaffe bland mer exotiska buskar. Buss 540 kommer från Kista, stannar vid stationen i Ulriksdal och går till Universitetet och har hållplats utanför ingången till Bergianska, Att gå från tunnelbanan är lite tradigt, man kommer då till en sydlig ingång vid den nya våtmarken.
    Sedan vi flyttat in i lägenhet efter att ha haft trädgård blev Bergianska vår tillflykt när längtan att se blomster blev för stor.

  3. Tack för tipset om 540:an!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: