Skrivet av: brittakarolina | 24 november 2017

Stenen på plats

För några år sedan (2011) for Lasse och jag på en resa för att möta våren och på vägen passade vi på att leta upp platsen där Lasses farfarsföräldrar hade bott, var födda och arbetade i Västergötland. Adressen var Limbruket (lim=kalk) i Medelplana och det ligger ett stenkast från Vänern och Råbäcks hamn och åt andra hållet reser sig Kinnekulle med sina stenlager. Vi irrade lite och märkte att marken bestod av röd kalksten och den var bruten och kvar låg små och större  bitar och flak som inte varit användbara. Här har man hämtat sten till golv och kyrkbyggen i flera hundra år. Men det var inte bara stenen som gav bröd åt människorna kring Kinnekulle, kalkbränningen var också omfattande och Lasses farfarsfarfar arbetade vid Trolmens kalkbrott.

Hur stenbrytningen och kalkbränningen gått till sedan ett par hundra år finns insamlat och skildrat av  Kinnekulle Hembygdsförening och det är spännande läsning. I artikeln om Råbäcks stenhuggeri kan man läsa om alla de olika skikten av sten som finns att utvinna och i den om kalkbränning står allt om hur man gått till väga och som man också ser spår av i markerna.

När det blev aktuellt med en sten på Lasses grav var det resan till Medelplana med alla de röda stenarna vi såg i skogen och lite varstans som stod fram.  Karin, som varit på besök i det ännu existerande Thorsbergs Stenhuggeri, inte långt från Råbäck, tog kontakt och de lovade att leta ut en tillräckligt hård sten som kunde passa. Karin ritade, Glenn valde bokstäver och idag (igår) levererades stenen.

Det var uppehållsväder och milt i luften. Man hade redan gjutit ner sockeln i marken med betong, en enbart nergrävd sockel står inte stadigt och på alla kyrkogårdar gör man nu något åt ostadiga stenar, stöttar eller lägger ner den så den inte kan välta. När jag kom väntade man på att lacket som ska hålla fast guldtexten skulle torka.

Stenresare Fredrik Book och Gravörparet Hans och Anna Nilsson

Hans värmer lite på lacken

Fredrik kollar att sockeln fortfarande står rätt.

Hans lägger på bladguld i blåsten

Överblivna flagor av guld snöade ut i det leriga gräset.

 Guldet borstas ner i texten.

Kanterna skrapas rena med rakblad.

Sen får texten ett sista gnugg med något i en dyna.

Stenen lyfts på plats

 

 

 


Responses

  1. Så vacker stenen är. Den tycker nog Lasse också!
    Varm kram, Ingrid


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: