Orkar ni hänga med runt den stora leråkern som man rundar när man vill komma nära Barockparken, även om det inte blommar något vid vägkanten? Allt liv har nu krupit ner under marken och rensdammarna håller på att få en isskorpa och vattenpölarna likaså.
Längst bort ser man de gamla lindarna, de nyplanterade är för smala för att synas. Det är en lagom runda för att få lite kontakt med mark och vatten, inga backar och väl avgrusat. I dag kändes luften nästan lite mild men det var nog för att jag hade vinden i ryggen norrut.
Is kring stråna och måttligt mysigt i den forna grönskan.
Leran verkar oändlig.
Rester av buskmåra
Parkens gamla lindar i repris.
och dammarna är bäst synliga nu när gräset är klippt
Vattnet fryser randigt och strimmigt så speglingarna blir trasiga.
Runt parken ligger leran plöjd och lerans betydelse för odlingen och tegelbruken kan man säga mycket om men hoppar jag över.
Nu svänger vi söderut igen och det drar svinkallt. Här är vikingabåten i repris, man ser den inte förrän man går alldeles intill och ibland inte ens då. Den har hamnat så att den går ihop med skogsranden och färgerna skiljer sig inte från varandra på håll.
Den syns bättre i Väsbyåns vatten.
Stigen är prickad av något, hästarna har haft broddar.
Hästar har gått här
Nu är Väsbyån som allra vackrast, särskilt när den får göra lite svängar och stigen följer med.
Alldeles innan vi kommit runt lyser tuggat trä lång väg, en gammal sälg har fått påhälsning av
stor gnagare och nästa sälg står på tur, det här var nytt för mej.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera