Vid det senaste decenniets promenader har vi hållit oss på de plana stigarna i trädgården, gärna utmed Brunnsvikens vatten, men vi har också passerat många stigar som lett upp mot höjderna där berget skymtat i dagen och där ekar och andra träd hittat jord att växa i och det till synes naturliga landskapet omhändertagits av någon som haft en idé om att göra naturen underhållande, överraskande och komma oss närmare. Om den engelska parken en gång inspirerade parkanläggare på 1700-talet och även senare, hur farlig var då den verkliga naturen under samma tid med alla farliga rovdjur utanför knuten ?
Vi har också sett många trappor av sten som lett upp i grönskan men vi kollade aldrig vart de egentligen ledde och nu när jag går ensam, kan jag ju se efter. Trapporna har höga steg och ser ut att sluta i frodigt gräs eller de leder vidare uppåt. När byggdes trapporna? Är det sten från de utsprängda grottorna som givit trappstegen? Är det den ”egensinnige trädgårdsanläggaren” Veit Wittrock själv som pekat ut trappornas placeringar. Tänk att kalla en man som skapat en så rolig och underhållande trädgård som Bergianska för ”egensinnig” det är ett nedlåtande och avundsjukt uttryck, kommer det från den akademiska världen där man gärna döper om avundsvärda egenskaper till något suspekt eller vem skrev ordet som nu upprepas på Wikipedia?
Här klättrar en trappa rätt upp utmed en spricka i berghällen och längst upp skymtar ett litet torn, går trappan ända upp? Den skulle jag inte våga pröva. I stället går jag runt och tar mig upp för att se från tornets andra sida hur trappan når krönet. Det mörknar, klockan är mer än tre och jag har svårt att urskilja var trappan når toppen.
Här är de sista stegen och
man når ett litet vattentorn från 1912 på högsta punkten i trädgården. Fanns trappan utmed berget redan före före tornet eller …..?
Trapporna är många, den här är tydligt av senare datum, den går upp mot Italienska Terassen, har mer industriellt huggen sten och ledstång, men den har även en en fortsättning.
Trapporna på de tre fjällen är också många, när är det en trappa och när ett par trappsteg? Jag efterlyser trappornas historia i Bergianska trädgården och tankarna kring deras tillkomst.
Så mycket fint du hittar i Bergianska.
By: seniorvinklat on 03 december 2017
at 1:43 e m
Jaa, den är som en enda stor godiskartong med flera lager att njuta av..
By: brittakarolina on 03 december 2017
at 2:58 e m
Spännande reflektioner och tankar om trapporna.
Jag tar varje chans jag får att strosa runt i trädgården även om det skedde oftare då jag bodde i Stockholm.
Under min bröllopsresa introducerade jag Bergianska för min Blekingefödda fru och tillsammans har vi gjort det till en tradition att besöka inrättningen varje gång vi bevistar huvudstaden. 🙂
By: Ludwig Sörmlind on 03 december 2017
at 2:14 e m
Jätteroligt att höra, ja det finns så mycket att se och varje gång man är där så överraskas man av något man inte sett förut eller att något fått bättre möjlighet att visas som nu Ölands och Gotlands växter.
By: brittakarolina on 03 december 2017
at 2:49 e m