Skrivet av: brittakarolina | 04 december 2017

Månen är nära

Månen lyste starkt i går och jag tog äntligen fram stativet ur garderoben för att försöka fånga det som inte fastnar när jag låter kameran själv välja. Som väl är lyser inte månen in i sovrummet, det är svårt att sova i månljus. Vilken kraft har den då och hur mycket är bara prat och upprepningar av vad vi hört?

Just nu samlar jag ihop spillrorna av mitt förflutna och då behöver jag garn i färger som inte finns att köpa. Nu är garnet spunnet, men hur blir det med färgen?  I ett överskåp har jag sparat allt som behövs för färgning, stegen får komma fram och jag tänker på min granne som råkade stiga lite fel i våras och bröt höften. Jag hostar lite när dammet på lådlocket rör sig och kommer emot mej, men allt i burkarna finns kvar både syntetfärger och betmedel för växtfärgning.  Till att börja med behöver jag en ljus brunrosa nyans och jag vet att slånbark och även slånlav kan ge en färg åt det hållet. Är det något som finns i övermått på bortglömda före detta betesmarker i Väsby så är det slån.

Tar med två påsar och far upp till en parkeringsplats där vi kände oss hemma, när vi var två och styr mot den numera slånöverväxta platsen där backsipporna växte. Marken är frusen och gräs och gamla löv har fått kanter av ispäls. Att marken blivit så intressant på äldre dar beror kanske på att jag måste kolla ordentligt var jag går, glasögonen är nog så bra de kan men det där med att växla mellan att titta på folk och att se vad som sticker upp på marken leder ofta till att jag snubblar. Numera prioriterar jag att se marken.

Mest blad från en rad oxlar vid Runby högstadium.

I går var det här ruttnande löv och idag ett par timmar på förmiddagen lyste de som utvalda skönheter.

Lav på slånets döda grenar. Det fanns både döda och levande grenar med och utan lav och det tog inte lång stund att fylla påsarna.

Då är det dags att kolla månen igen. Växtfärgning ska ske i nedan och det var fullmåne igår, alltså är månen i nedan idag. Så det går bra att börja koka. Hur lång tid månen ska ha varit i nedan nämns aldrig och man har fjorton dagar på sig att få bra färg. Många tycker att det här med månen är nys men jag chansar inte längre.

Efter en timmes kokning eller kanske två två doftar hela lägenheten, åh hur ska jag kunna beskriva, om jag blundar är jag i en skogshimmel där  trä och lavdofterna kokat ihop till något obeskrivligt skönt att inandas.


Responses

  1. Det låter så underbart det du beskriver. Rena poesin. Färgen på garnet kommer att bli så bra. Väven du skall väva blir man nyfiken på. Jag anar att den blir något alldeles extra.

    • Tack för uppmuntrande ord, Jag har ont om tid och mycket ogjort. Att jag skriver om det tvingar mig att fortsätta, om ingen vet, är det lätt att lägga av.

  2. Så vackert!

  3. Maken tog alltid hänsyn till månen och hur den stod. Var månen i nedan gick det bra att sätta potatis och var den i ny kunde man så säd. Jag har aldrig varit med och färgat garn, men vet hur enormt vacker det brukar bli.
    Lycka till!
    Kram, Ingrid

    • Skönt Ingrid att din make med jordbruk som yrke brydde sig om vad månen gjorde möjligt. Tror du att någon tänker på sådant idag? Jag har inte hängt med i vad man tror, vet bara att ibland får man ingen färg att fästa och då råkar månen stå i ny,


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: